söndag 26 juli 2009

En onödig tragedi

Man blir arg när man hör om olyckor och tragedier som förmodligen hade kunnat förhindras. Oavsett hur branden uppstod, så hade det nog gjort skillnad om de boende fått grundläggande information om brandskydd och om rökluckor kontrollerades oftare.

Det borde egentligen vara en självklarhet att man även för boende i flerbostadshus har brandövningar och brandskyddsutbildning. Varför det bara är viktigt på arbetsplatser vet jag inte. Hur många känner till hur man öppnar rökluckor och vad de är till för? Att man i de allra flesta fall är säkrare om man stannar kvar i lägenheten.

Bränder i flerbostadshus är riktigt skrämmande. För ca 10 år sedan satt jag på en konferens i Södertälje, när ett par konferensvärdinnor kom in och informerade mig om att en granne ringt och meddelat att det brann i huset därhemma (en stor eloge till grannen mittemot som egentligen bara visste vilket företag jag jobbade på, men tog sig tiden att leta upp mig). Jag bodde då på sjunde våningen tillsammans med sambo, hund och sonen som då var 4 år. Jag visste att grabben var på dagis eftersom jag själv lämnat honom, och antog att sambo var på arbetet och hunden på hunddagis. Men riktigt säker var man ju inte. Det tog lång tid att komma hem den dagen.

Det visade sig att man hade lagt in en ny linoleum matta i en lägenhet på tredje våningen. Mattläggaren använde en liten blåslampa för att smälta ihop mattskarvarna. Börjar det brinna tar man bara lite vatten från kök eller badrum och släcker med. I vanliga fall en enkel procedur. Problemet den här gången var att det inte fanns något vatten i lägenheten, så mattläggaren sprang och ringde på hos grannarna, samtidigt som branden började ta sig i lägenheten. Det visade sig att vattenverket stängt av vattnet (utan att informera någon förstås). Så, hela lägenheten blev helt utbränd. Men ännu större skada var att rökluckorna inte gick att öppna (även de trasiga) så att all rök, istället för att åka ut genom rökluckan i taket, pressades in i varje lägenhet. När sedan brandkåren kom och släckte, så gick de sedan igenom varje lägenhet och slog in dörren för att säkra att ingen var kvar.

Så, även om det bara brann i en liten lägenhet på tredje våningen, så blev hela trappuppgången upp till sjunde våningen svart av sot, samtliga ytterdörrar sönderslagna, och sot och röklukt i ett halvår efteråt. Men jag och min familj klarade oss helskinnade med bara lite besvär. Andra fick klättra från balkongen ut på en brandstege från sjunde våningen, eller se stora delar av sitt bohag förstört.

Med en brandsläckare/brandfilt i varje lägenhet och fungerande rökluckor så hade man kunnat spara hundratusentals kronor. Och i Rinkebybranden förmodligen räddat liv.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej David Gottlieb!

Har nyligen upptäckt din blogg, via DN. Tycker att du är helt fenomenal på att skriva. Uppskattar verkligen dina bilder.

Tycker att det är enormt bra att du uppmärksammar lymfom. Jag är ST-läkare inom hematologi på Sahlgrenska och träffar många patienter med lymfom. Lymfom är en sjukdom som ofta glöms bort bland tumörsjukdomarna, men den borde uppmärksammas mer och forskas mer på.

Jag har också en blogg där jag bloggar om livet som förälder, jämställdhet och om sjukvårdsfrågor: cromvik.blogg.se

Vänliga hälsningar från Julia Cromvik.

Anonym sa...

Varför skyller man inte på allah, är det inte han som tar och ger liv enligt dessa människor. Konstigt att man bara tillskriver allah eller någon annan gud ansvaret när något positivt händer. Sedan kan man ju undra hur man kan tro att brandkåren ska vara på plats på 3 min, har dom vingar eller. Eller så kanske man är van att brandkåren är på plats inom 3 minuter i hemlandet :-) Sådana uttalande får mig att tro att man inte har mycker i huvudet.

David sa...

Hej Julia, vad roligt att du tycker om min blogg. Det är märkligt att man kan gå ett helt liv, men när man får cancer, först då börjar man göra sånt som man tycker om att göra. I mitt fall att skriva.
Om du hittar några medicinska tveksamheter/felaktigheter så får du gärna påpeka det för mig.Jag saknar all formell utbildning i medicin, så mina kunskaper må ibland vara missuppfattningar.

/David

Anonym: Gudars förtjänster eller ej. Det är tragiskt när människor dör i sådana här olyckor. Att man tyckte det tog lång tid, tror jag nog lika mycket kan bero på att man får lite panik, och tycker det tar lång tid. I praktiken verkar det ha tagit 10 minuter från larm till att de var på plats. Så, det är väl vad brandkåren "lovar".

/David

Sofia. sa...

Hejsan David!
Jag har läst ditt blogg och har inte kommit med några åsikter kring den, utan endast de kommentarer som folk har kommit med. Av den anledning hänvisade jag till bloggen (kunde jag gjort annorlunda?).

Tycker för övrigt att du verkar ha en intressant blogg...

Hälsningar,
Sofia