söndag 31 maj 2009

Mat i petriskålar - Sodexo


Och sen kommer maten in. Eftersom jag kom in hit i natt så har jag inte själv kunnat välja mat till lunch utan får Sodexos kulinariska massaker nr 6: Kyckling med bacon, senapssås och potatis.

Recension: sönderkokt industriskalad burkpotatis som värmts i mikro tillsammans med morötter och 2 brysselkål. Värphöna hädangången vid hög ålder blandat med arslet på grannen (grisen), i en sur sås. Jag äter upp de två brysselkålen (de ska ju ändå vara ganska sönderkokta för att vara goda.)

Sodexo behöver inte ange innehållet i detalj. Men jag fick en efterrätt som Sodexo köpt in på den står hela listan. Rätten som leveras i en liten platt plastburk, ungefär som en petriskål.

På locket till denna ”cheescake blåbär” står Bäst före 16 april 2010. Den innehåller, och nu skippar jag ”normala” ingredienser:

Mjölkprotein, raps-och palmolja, skummjölkspulver, smörolja, E1442, E440, E407, E270, E331, E330, E500, E503, sojalecitin, E223, odefinierade ”aromämnen”, sammanlagt 23 ingredienser.

Som tur är kommer feberfrossan ungefär samtidigt, så jag behöver inte äta upp allt på tallriken.

Den mikrade plastbunken kommer från Sodexo Stjärnköket. Jag vet inte om det är ett sätt att göra deras mat mer trovärdig, men det gör mig bara mer förbannad.

Fredrik Strand börjar sitt nya jobb som VD på Sodexo imorgon. Ett tips till honom är att anställa någon som förstår sig på mat, bland de som ansvarar för maten i mikrobunkarna som våra gamlingar och sjuka ska försöka leva på.

Så fick jag två nya febernedsättande tabletter och en skvätt kramplösande morfin. Så, ”back in business, sort of”.

Uppdatering:

Kvällens utfordring: Nötköttbullar. De påstås innehålla nötkött men förmodligen mindre än 20%. Små smaklösa skumgummibollar. Konsistensen är så gott som identisk med fiskbullars konsistens. Nu har jag dessutom hittat innehållsförteckningarna till maträtterna. Gemensamt är att det är skrämmande läsning.

Det är svårt att förstå varför råvaran "strimlad kyckling" ska innehålla karamellfärg, eller varför man har tre smakförstärkare i gräddsåsen.

Avgående VD "nyanserade" visst debatten för en vecka sedan. Att säga att maten nu "tillagas nära patienten" är en milt sagt förskönande omskrivning. Maten körs i mikro. "Bibehållandet av grönsakernas krispighet" är väl en konsekvens av att man mikrar underkokta grönsaker.

Vilken annan djupfryst mikro-rätt som man kan hitta i frysdisken på ICA är godare och billigare än dessa. Det finns inget försvar för att leverera sånt här till gamla och sjuka.

En vanlig dag i en cancerpatients liv - Actionsåpa i 465 avsnitt. Del 1

Bulgariens enda björn-ambulans! *

Så, fotbollsmatchen var trots resultatet, fläckvis spännande och fick väl tidvis upp blodtrycket, men den riktiga spänningen kom efter matchen. Redan under fredagen hade jag haft lite febertoppar som avhjälpts med Alvedon. Men på lördagen ingen feber alls, inte förrän jag kommer till fotbollsmatchen och ser att jag har 38.2 (det är klart man tar med sig sin febertermometer till fotbollen (duh). Då har jag tre alternativ. Ett: ringa dagvården, och åka in direkt (de stänger 16.00), missa hela matchen och bli fast minst till måndag. Två: ta två Alvedon och hoppas att febern försvinner. Tre: ta två Alvedon och ringa avdelningen efter matchen. Det blir tvåan, dels därför att jag har inte haft någon större bakterie infektion i blodet sedan transplantationen i höstas, dels därför att jag så många gånger tidigare åkt in för att sedan må helt bra.

Så, jag kollar matchen, mår hur bra som helst där jag sitter i skuggan och myser. Ungefär 4 timmar senare i bilen hem börjar jag tycka att ACn är lite väl kall. Och när jag kommer innanför dörren skakar jag av frossa. Visserligen är tempen inte högre än 38,3 men jag sätter mig i sängen med en filt runtom och väntar att frossan ska släppa. 20 minuter senare börjar den släppa och jag kollar febern, 39.6. Shit pomfritt, nu är det bara att ringa avdelningen och sedan åka in.

Som jag berättat tidigare så måste man gå via akuten på helgerna eftersom en jourläkare måste skriva in en. Men har man inget immunförsvar osv, så vill man åka direkt in på ett isoleringsrum och inte sitta bland en massa sjuka människor, så man ringer avdelningen först så de kan förvarna akuten. Och nu händer det som aldrig hänt förut. Ingen svarar. Efter 10 minuter tar jag tempen igen, 40.1. Och fortfarande inget svar. Jag är inte så lättpåverkad av feber, men i den här hastigheten så lär jag brinna upp på en halvtimme. Lite lätt panik sprider sig, efter ytterligare 5 minuter när växeln kommer in för fjärde gången ber jag dem koppla mig till någon annan telefon på avdelningen. Efter en stund lyckas jag få tag i en undersköterska som letar upp sköterskan som dels ger mig ok att ta Alvedon och dels att ta ambulans in.

Jag har aldrig åkt ambulans tidigare. På något sätt är det något jag ansett att man åker när man får en hjärtinfarkt eller är med om en olycka där kroppen delats i minst två delar. Men samtidigt var alternativet att ringa sjukresetaxiväxeln i Moldavien, uppge kundnummer, om man behöver en kombi, telefonnummer, osv. Moldavien lägger sedan in beställningen i datorsystemet i Lund, som sedan skickar ut beställningen till ett av tre taxibolag i Stockholm (varav de flesta inte hittar till min adress). Sen gäller det att det utvalda bolaget har en bil ledig, en lördagkväll i Stockholm, när Stockholm Maraton precis slutat, när det är Elitloppshelg och en massa annat. Så ambulans blev det. Och jag måste säga att det är ganska behagligt. Jag hade dock uppfattningen att de var större inuti (har sett för många amerikanska tv-serier där det tycks få plats hela läkarlag i en ambulans) än de faktiskt är.

Väl framme på akuten så skickades jag runt lite först (de har olika avdelningar på akuten, ganska många dessutom), men efter någon timme hittade jag hem. Då hade febern sjunkit ordentligt av Alvedonen. Blodtrycket var så lågt att de inte kunde hitta något, men i övrigt så mådde jag rätt bra.

Egentligen är det hemskt att säga, men efter ett tag expertpatient (uppnås efter 90 dagars inläggningstid eller mer än 50 sjukhusbesök på 1 år) lägger man märke till vissa saker. På akuten hamnade jag på en brits med ny madrass, alltså inte de här blåa madrasserna som Landstinget köpte in 1965 från försvarets materielverk och som i första hand var till för att stå emot granatattacker (ja, det är min egen teori om dessa stenhårda blå-madrasser). Sen fick jag en droppställning med brickhållare, och flaskhållare. Rena Rolls Roycen. Som patient blir man yrkesskadad, eller heter det patientskadad? Jag kanske skulle skicka in en anmälan till Patientskadenämnden. Så tillvaron i egen VIP-loge på akuten var inte så oäven.

Men efter bara 4 timmar så skulle jag nu få komma upp på avdelningen. Då sätter det igång. 23.45 börjar frysa lite och ber om Alvedon. 23.50 får Alvedon, temp 38.5. Frossa som får mig att börjar krampa i varenda muskel. 00.05 pratar med läkare på akuten som säger att jag fått det starkaste antibiotika som finns och dessutom Alvedon, så något mer kan de inte ge. Jag ber dem ta tempen igen, vilket de inte gör. 00.20 kommer upp på avdelningen. Tempen är nu 40.1, får kramplösande morfin och kortison. 00.30 frossa, kramper släpper och hela livet blir åter en glad melodi.

Den här gången sjunker febern långsamt, det tar 3.5 timmar för den att gå ner och under hela den tiden svettas jag kopiöst. Byter sjukhusskjorta 4 gånger. Till slut ligger jag på frottehandukar istället för lakan.

Nu är klockan 11 på söndag förmiddag, jag har just varit nere på pressbyrån och köpt en tidning och en dricka. Och mår bra. Men jag lär nog bli kvar ett tag, för i blodet pågår ett litet krig. Min sänka var 35 i fredags, igår var den 297.

*När jag letade efter någon bild för att illustrera det här inlägget snubblade jag på nyheten att Bulgariens enda björnambulans (Va? Har de bara en?) blivit stulen. Nyheten är visserligen ett år gammal, men jag måste ha missat den. Ambulansen ägs av Four Paws foundation som driver Belitsa reservation i Rila bergen i Bulgarien. Där ”dans-björnar” har fått en fristad.

Dessa björnar har tidigare fångats in av vissa familjer i Bulgarien och sedan dresserats till att ”dansa” och utföra olika konster på gator och torg runt om i landet. Djuren har ofta behandlats illa och levt under hemska förhållanden. Stiftelsen Four Paws har lyckats köpa loss dessa björnar från dess ägare och fört över dem till Belitsa parken.

Jag tillhör dem som tycker att människor är viktigare än djur, men jag tycker också att vi har ett stort ansvar att behandla djur bra, ge vilda djur utrymme och möjligheter att leva och överleva.
Four Paws foundation verkar vara en rätt stor organisation jag aldrig hört talas om tidigare.

(Denna blogg är inte sponsrad av Alvedon)

Eating dirt


Lördag, solen skiner och det är fotboll. Vi möter serietvåan Djurgården. Efter ett par timmars match står det klart. Vi har krattat gräsmattan med Djurgården, sopat dem av banan, och trots att vi fick en del straffar som verkade tillhöra fotnötter i appendix till regelboken (som att vissa spelare har fel nummer på sina tröjor), så vann vi med 33-12. Fantastiskt. Nu ska i ärlighetens namn sägas att domarna är både duktiga och trevliga. Å andra sidan (miss-)lyckades vi sparka ett fieldgoal som istället åkte rätt i ansiktet på en av domarna som gav en saftig blåtira. Och Djurgården kämpade väl genom hela matchen.

Så, fortfarande obesegrade och ett SM-slutspel kan vi se fram emot till hösten. Ja, SM i amerikansk fotboll är inte samma sak som i de större sporterna där konkurrensen är mycket större, men det är lika roligt både för grabbarna och för oss cheerleaders.

En skillnad mellan vårt lag och de övriga är att efter matchen är slut, så brukar de andra laget gå och byta om och käka korv. Våra grabbar kör efter 2-3 timmar match, en halvtimmes träningspass som börjar med att springa idioten över hela plan och sedan avslutas med stretching. Man blir trött av att se på.

lördag 30 maj 2009

Feber

Mycket har hänt sedan grabben började med fotbollen 2006 . Tiden går för fort

Efter gårdagens heldagsövning på sjukhuset så ser jag fram emot en dag med fotbollslaget och mina vänner på Bergshamra IP.

Igår just som jag skulle lämna sjukhuset bad jag dem ta en temp. 38 grader. Inte bra, men jag chansade på att det var tillfälligt. Det händer ibland när men har lite extrema blodvärden (vilket jag hade innan transfusionerna). När jag kom hem hade det stigit till 39. Tog 2 Alvedon och hoppades på det bästa. Ingenting händer. Fortfarande kl.21 så ligger det på 39. Det innebär att man ska ringa sjukhuset, åka till akuten och tillbringa 5-6 timmar där, innan man sedan frampå småtimmarna kommer upp (utmattad) på avdelningen. Eftersom det är helg skulle de då ge mig antibiotika så länge jag har feber och skriva ut mig dagen efter sista febern, dvs tidigast måndag.

Så, vid 21 packade jag sjukhusbagen. Men tog också 2 alvedon till. 30 minuter senare kom svettningarna. Yes!! Sen var det bara att vänta in och se om det kom någon ny feber vilket det inte gjorde.

Så idag blir det fotboll i det här vackra vädret.

fredag 29 maj 2009

Trycket

Nu var inte mina röda så låga (däremot blodplättarna), men jag får i alla fall en transfusion. Det som jag känt av är det låga blodtrycket. 97/77. Måste vara för att jag är så fantastiskt vältränad. Vilopulsen ligger dock på 114.

Så av rent medicinska skäl ska jag försöka reta upp mig själv (höjer blodtrycket). Men inte ens idioter, dumhuvuden eller bara tröttsamt jobbiga människor tycks åstadkomma det.

Ta, t.ex. en person som Anna Wahlgren som förespråkar någon sorts medeltida tortyr för att få bebisar att somna. Det är svårt att bli arg på människan, det bästa vore väl bara att spärra in henne eller porta henne från internet. Man får hoppas att inte alltför många osäkra föräldrar lyssnar till henne. Såvitt jag vet så är hennes enda merit att hon reproducerat sig med en drös olika män, vilket knappast gör en till en auktoritet i barnuppfostran.

Artiklar: AB1, AB2, AB3
Blogg: 1

Och, kanske inte riktigt på samma nivå, men ändå så urbota dumma är Nordkoreas diktator och Eritreas diktator. Spärra in dom! (Att porta dem från internet tror jag inte fungerar. Den fria delen av internet i Nordkorea är väl dessutom bara en koppparkabel från Kim Jong Ils sovrum till vardagsrum.). Samtidigt så är idioti i kombination med vapen och eller makt ingen bra blandning alls. Tanken att 1.9 miljoner soldater skulle drabba samman på Koreahalvön är skrämmande minst sagt.

Seså, då var det 106/79.

Egentligen räcker det nog med att läsa Aftonbladets nätbilaga för att justera mitt blodtryck. Tyvärr är den rätt innehållslös och tråkig (jo, jag medger att jag ofta länkar till den dock). Jag köpte papperstidningen DN idag, ett tjockt härligt nummer som skulle hålla mig sysselsatt på sjukhuset. Lurad än en gång. Papperstidningarna börjar mer och mer likna ett kabel-TV abonnemang. Man har 100 kanaler och absolut inget att se. Dagens DN innehöll idag ”Bostadsbilagan”, 76 sidor fastighetsmäklarreklam och dessutom en TV-bilaga över allt värdelöst man tänker visa på TV.

Jag dumpade allt utom kulturbilagan i väntrummet efter att ha läst allt det intressanta i tidningen på 48.6 sekunder.

Kulturbilagan brukar innehålla en del intressant, ibland. Nu fastnade jag för en ”kommentar” i kulturbilagan, av Andreas Malm. Vilken variant av vänsterextremism han lystrar till har jag inte brytt mig om att ta reda på. Men han borde vara glad att jorden är rund annars hade han nog för länge sedan halkat av på vänsterkanten. Hans kontrahenter är islamisten/fanatikern Mohammed Omar och hans lärare antisemiten Lars Wilhelmsson.

Det blir ju inte precis något finlir i en sådan debatt, utan mest ett bollande med extremistiska förhållningssätt och sanningsrelativism. Men om man på DN anställer extremister så blir det svårt att hålla en debatt överhuvudtaget.

Så sjönk det igen, till 107/60. Det kanske beror på att jag sprang på följande artikel:

Metronomisk terapi verkar intressant. Det är väl en variant av det jag kommer få. Dvs istället för att slå till cancern med storklubban var tredje vecka och sedan spendera två veckor att själv komma tillbaka till livet, så ger man cancern en daglig örfil.

Nya tag, nya mål och imorrn är det fotboll

Jag tänkte försöka skriva om lite annat än min egen situation och min cancer. När jag skriver om mig själv tenderar inläggen till att bli öppna brev till allmänheten, mitt tal till nationen osv. Lite väl personligt osv. Men jag vet att det finns en (för mig viktig) grupp som vill veta. Så innan jag börjar spy galla över allehanda företeelser eller söka larviga videoklipp igen:

Tack för all support under de här jobbiga dagarna. Det är ovärderligt. Sen vill jag passa på att tacka alla som bidragit till Barncancerfonden. Jag har varit avsiktligt ett ”pain in the ..”, dels som utmaning, dels för att se hur man kan locka folk till att ge. Det har varit intressant. Vi har nog inte riktigt samma kultur som i de anglosaxiska länderna när det gäller välgörenhet, det är nog bara att inse. Stort tack också till Kennet Kjellsson på Ericsson och Pysan, som båda stöttar insamlingen genom att påminna och banka på sin omgivning. Det ger mig en viss känsla av mening och värde att driva insamlingen. Givetvis är insamlingen fortsatt öppen för bidrag (Barncancerfonden).

Läget med undertecknad. Jag sitter just nu på Karolinska och inväntar resultat på dagens blodprover. Jag misstänker att mina röda är för låga och att jag behöver en transfusion igen. Det vore bra att få den idag eftersom jag då blir pigg till imorgon då det är fotbollsmatch!!

Känslan man har när man har lågt HB (hemoglobin=röda blodkroppar) är dels ett flås utan dess like. Man blir andfådd av att resa sig upp och det kan snurra till rejält när man gör det. Så en blodtransfusion är rena bloddopingen, fast tillbaka till ”normala” nivåer. (Ja, inte riktigt. Jag får blod när mina värden går under 80. Efter transfusion stiger de till 90-100. Normalvärde på HB är 134-170).

En guldstjärna till Olle Westling. Jag tycker han är stjärnan i Daniel Westlings transplantation. Men all media tycks fokusera på kungafamiljen och Daniel. Jag hejar på pappa Olle. Att transplantera en njure må vara rutin idag, men det krävs ändå en del mod och styrka för att faktiskt göra det, även om det är ens son det gäller. Om ni inte har donatorkort så kan ni skaffa det via länken till höger.

Slutligen, slötittade jag i veckan på ett program om falska erkännanden. Och där fanns en kille med som suttit oskyldigt fängslad i en massa år. Han tillfrågades hur han klarade av det. Han sa att man andas in och man andas ut, och så länge man klarar av det så kämpar man. Jag tänkte att han har fanimej rätt.

torsdag 28 maj 2009

Beskedet


Jag har precis lagt på luren efter att ha pratat med min läkare. Och istället för att ringa runt till alla som vill veta vad beskedet var är det lättare att skriva det här. Särskilt som det finns nytt, om än inte så stort hopp.
Istället för att sätta mig på en ny tung cytostatika kur så får jag licensmedicin i form av tabletter. De kommer vara snällare mot kroppen, men jag kommer ta dem varje dag.

Hoppet ligger i att om jag svarar på dessa, så finns det patienter som levt i flera år. Dvs fortfarande med cancern i kroppen, men under kontroll. Det är ett litet grässtrå av hopp, men det är ändå så mycket bättre än ren palliativ vård. De här senaste dagarna har varit ett rent helvete. Nu gäller det att jag svarar på dessa piller. Det lär dröja veckor innan jag vet det och fram till dess är det förstås 100% säkert att det fungerar.
Innan man själv varit i den här situationen, så är det svårt att förstå. Alla människor kommer att dö, vissa kommer veta i förväg, andra inte. Så många människor dör varje dag att det borde vara hur naturligt som helst. Men det är det inte. Inte för den döende och inte för de närmaste.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det är inte så svårt att vara stark så länge där finns ett hopp. När allt hopp är borta då är ingen stark längre.

Jag förstår att det här är väl så långt man kan gå med att fläka ut sitt eget liv, och det kan givetvis låta både självömkande och självcentrerat. Men jag tror att kan jag få några att förstå bara litegrann mer hur mycket, livet, familjen, vänner och människor runt omkring faktiskt betyder, så har jag uppnått något.
Nu, innan jag trycker på publicera knappen ska jag först prata med han som betyder allra mest för mig.

Torsdag

Skälet till att det inte kommer så mycket inlägg just nu är att jag väntar besked om min sjukdom. Innan dess är det mesta ointressant och därmed svårt att skriva om.
Ett par timmars hårt hållande i alla tummar. Sen KANSKE jag vet mer, och förhoppningsvis finns där hopp.

måndag 25 maj 2009

Dags för bassning igen?

Bland de som lämnat bidrag till insamlingen till Barncancerfonden så finns det en klar övervikt mot de av mina vänner och bekanta som är: närmaste familj, arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer, ytligt bekanta, nya vänner och bloggläsare som jag aldrig träffat.

Alltså finns det fortfarande en grupp både vänner och arbetskramrater, och bland dem välbetalda chefer, ingenjörer, konsulter mfl. mfl. som antingen tycker barn med cancer är ok, att forskningen har för mycket pengar eller helt enkelt inte kan tänka sig att dela med sig.

Nu har jag ganska höga krav på mina vänner och bekanta och vet att detta inte är fallet. Men det tycks åtminstone som en del av er behöver en (eller ett större antal) riktiga sparkar i ändan för att komma till skott.

Jag vet att det tar nästan 10 minuter (om man är långsam) att genomföra en betalning. Men om jag kan betala in 500 spänn i min katts namn, så kan ni bidra också.

http://www.barncancerfonden.se/3001

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8


Exklusiv intervju med Expressens chefredaktör

Chefredaktörn!?

(Bloggvaktmästare Gottlieb i en exklusiv (kvalitetsgaranterad) intervju med chefredaktören.)

På frågor om redaktörns förhållande till Wanja och deras 8 kärleksbarn, säger sig chefredaktören inte har några som helst kommentarer eller vetskap om detta. Inte heller hur detta påverkar hans fru, övriga barn eller ordförandeskapet i föreningen för starka sexuella avvikelser.

På min fråga om hans senaste bonusutbetalning så trycker han bara ner sitt headset ännu mer över sitt pluffsiga ansikte och låtsas inte förstå någon av mina fortsatta frågor. Detta är givetvis en skandal och ett hån mot demokratin och mot läsarna.

Artiklar: DN1, Resume, SvD, AB, Expr1, Expr2
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6

Igår hade DN en artikel av mediaforskaren Thomas E Paterson på sin debattsida. 'Teve och nät förlorare när tidningen tynar bort" med underrubriken: En framtid utan tidningar innebär en framtid utan nyheter. Men om nu inte papperstidningar kan åstadkomma bättre nyheter än den ovan (eller för den delen, nyheten om Wanja Lundby-Wedin som Expressen presterat idag), kan det då möjligen vara något lite självförvållat trots allt. Dvs, alla dessa erfarna välutbildade journalister till trots och till skillnad från oss inkompetenta skvallerbloggare.

Att möjligen tidningar som Aftonbladet, Expressen, News of the World kanske kan ha något att göra med nedgången både bland läsare och annonsörer är kanske ändå inte alltför långsökt. Det är i alla fall inte troligt att det är pappersformatet som sådant, eller kanske ens tidningsredaktioner som arbetsorganisation som är den nödvändiga garanten för kvalitet eller lönsamhet. Det kanske inte ens kan garanteras trots journalistutbildningar.

Bloggare: 1, 2, 3, 4, 5


Antibiotika festen



Lite snuvig? Klart du ska ha lite antibiotika. En stor slatt av den bredaste storten. Klart ingen dött av lite extra antibiotika. Ta med lite hem till ungarna och hunden också.

Dagens Nyheter rapporterar om hur privatläkare vräker ur sig antibiotika på ett synnerligen ansvarslöst sätt och dessutom i strid med de nya riktlinjerna. Att övergödningen av antibiotika leder till att vi får multiresistenta bakterier tycks inte vara något som många oroar sig för. Och varför skulle de det, om inte ens läkarna bryr sig längre.

Nu får man väl bara hoppas att 9 av 10 läkare i en stickprovsundersökning inte alls är statistiskt representativt. Jag har själv fått antibiotika både mot diarré (skulle ut och flyga så doktorn tyckte synd om mig, trots att hon aldrig annars skulle skrivit ut antibiotika för det), eller patienten som jag träffade som fått 11 kurer utskrivna på ett år och numera har problem med immunförsvaret.

Artiklar: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SsD, SvD, DagensMedicin, NHHerald, SvD2

Bloggar: 1, 2, 3

söndag 24 maj 2009

Status - Söndag

Stockholm Mean Machines - Solna Chiefs 0 - 26. Solna är än så länge obesegrade i serien!!



För egen del är jag proppad med cellgifter, okej blodvärden och väntar nu bara att få höra från min läkare på tisdag vilka alternativ som finns kvar.

lördag 23 maj 2009

Bara smala människor är lyckliga och framgångsrika



Feta människor är fula, lata, misslyckade och får aldrig någon framgång eller vackra framgångsrika partners. Det är därför viktigt att man tidigt inser att bantning och hård träning inte har något med hälsa att göra utan bara utseende. Det är media och modeindustrins budskap till dagens unga tjejer.

Den tidiga bantningen som helst ska påbörjas med starkt stöd av föräldrar, ska göras så tidigt som möjligt. När barnet sedan kommer upp i skolåldern och kan börja läsa, kan han/hon ta del av den uppsjö av websiter som ger stöd på det här området.



Rökning, det bästa sättet för en ung tjej att hålla vikten (och imagen)


Dels har vi pro-anorexia siter, tränings och bantningssiter, eller de rena inspirationssiterna om mode och kändisvärlden (de flesta drivna och sponsrade av starka kommersiella intressen). Självklart ska man även sola, hårt och länge och insmord i mycket kokosolja. På vintern ingår självklart det dagliga solariebesöket.

Så, lagom till tonåren så har individen kunnat utveckla dels den (normala) abnorma synen på mat och träning som behövs, och dels kanske också lyckats lägga sig till med tillgängliga hjälpmedel.

Det bästa hjälpmedlet och enklaste att börja med är pekfinger och långfinger. Efter maten trycks dessa ned i halsen för att återställa ordningen, därefter sätts en cigarett mellan fingrarna. Cigaretten som dels ger den tuffa och glamorösa looken hjälper också till att hålla hungern borta.

Givetvis kan man sedan även gå över till tyngre droger som kokain, crystal meth, amfetamin och andra hungerstillande preparat som dessutom återigen skapar den där spännande imagen som alla så gärna eftertraktar från de senare tonåren och uppåt.
Tara Palmer-Thomkinsons nya kokainnäsa
Det är så viktigt att hålla kroppen i form. Dessutom finns det numera en massa bra preparat.

Nu är du förhoppningsvis bland jetsettarna, smal, spännande och lite farlig. Nu hittar du din framgångsrika partner med samma intressen och syn på livet. När han sedan släppts från fängelset för sina narkotika affärer och flyttar hem till din hyrestvåa i förorten och dina fem barn, så kan ni se fram emot en underbar tid tillsammans.

Och när era barn kommer upp i tonåren så kan ni båda börja bekanta er med sjukvården. För ni har nu med stor sannolikhet utvecklat förstadier till olika cancerformer, Kol och annat. Och självklart kommer du även nu se fördelarna. Rökning orsakar försämrad blodcirkulation som gör att man lätt får kallbrand och får amputera lemmar (se där ännu mer viktminskning). Av cytostatikabehandlingar tappar du ditt hår men får chansen till bidrag till peruker av alla de slag.

Och i och med detta så kommer ni inte behöva se era barn växa upp eller någonsin möta era barnbarn. Men ni har ju haft ett långt och lyckligt och framgångsrikt och vackert liv. Eller hur?


När man får cancer får man rätt till bidrag till en peruk






Kallbrand på grund av rökning.


Vackra tänder av haschrökning





Men om du nu kan välja. Välj bort en livsstil som leder till cancer, välj bort en strävan efter en förljugen mediabild av hur man ska vara. Var glad, hälsosam och försök stå emot allt det du egentligen inte behöver. Styrka är att stå för det man tror på. Och har man kompisar som vill att man ska prova saker man inte vill, så är det bättre att välja andra kompisar.

De lyckligaste människorna i världen hittar du nog inte bland de rikaste, kändaste eller vackrast. Det troligaste är att du hittar dem bland de friskaste och gladaste. Så sträva efter att må bra och var glad.
Visst kan du fortfarande råka ut för cancer. Cancerformer som har med ditt genetiska arv, miljö-faktorer du inte kan värja dig mot och cancerformer där man helt enkelt inte vet vad som orsakar dem. Men för alla de former som du kan påverka själv. Gör det.

Artiklar: AB1, AB2, Ab4, Expr1, Expr2, Expr3, Expr4, Expr5, Dagbladet, HD, Metro, SsD
Bloggar: 1, 2

En eloge till Blondinbella som faktiskt på det här området har en hel del vettigt att säga unga tjejer. Hon har nog ibland fått lite oförtjänt dåligt rykte och stå galjonsfigur för många mycket mer intetsägande unga modebloggare.

fredag 22 maj 2009

Torka i bloggosfären

Gårdagen var en rätt okej dag. Fick besök både av en kollega och vän från Holland samt en ny bekanskap och bloggarkollega. Också en drös telefonsamtal från vänner och släkt så de 12 timmarna jag spenderade på sjukhuset gick snabbt.

Fast det var inte skälet till att det inte blev något blogginlägg igår. Det stora skälet var att det inte övrigt inte tyckts ha hänt mycket. Traditionell media hade väl mellandag och bloggarna tycktes ta det likaledes lugnt. Bloggosfären bloggade mest om EU-val och piratparti (mitt intresse inte särskilt högt).

Visserligen fanns där både nyheter om studentföreningar som bjudit in dömda antisemiter och Hugo Chavez fortsatta jakt på fri media i Venezuela, men inte någon särskilt givande debatt i någotdera. Jag såg dessutom något om att konstfackelever idag ska demonstrerar för sin rätt att utmana juridiska, ekonomiska och sociala konventioner. Får man anta att de innebär att de vill ha rätten att fortsätta begå brott, vandalisera och kränka människor som del av sitt artisteri?

Intressant tyckte jag att det var att så många kommit in på min blogg via Aftonbladets artikel om hur tonårs/barn-idolen Miley Cyrus ("Hannah Montana") kallats för fet. Jag misstänker att många vänt ganska fort när de upptäckt att det inte är nytt skvaller de hittat, för några kommentarer har jag inte fått trots rubriken.

Tänk om man kunde få till ett inlägg där man kunde fånga in alla rökande småtjejer och ge dem en tankeställare om ett liv som tonårsmorsor med begynnande Kol och lungcancer. (Ja, det finns ju även en kausalitet mellan cancer och korpulens, men med rökning är den än mer uppenbar. Så fick jag till dagens ord också).

Vi får se, men nu är det iväg till sjukhuset för veckans sista kurer.

torsdag 21 maj 2009

Fet, fett, fettigast

Fet? Nä.

Med anknytning till mitt tidigare inlägg, Så anses alltså den här unga damen vara fet. Att hon självklart näppeligen är det kan låta förnumstigt framförallt från oss medelålders och föräldrar, men för många barn och tonåringar är det en bild som de påverkas av tyvärr. Det är kanske inte så konstigt att många får ätstörningar åt det ena eller andra hållet. (AB)

Men om man nu vill hålla sig i form, hur gör man om man nu vill veta hur man ska äta för att hålla sig ”normalviktig?” I förra veckans nummer av tidskriften Fokus, med en klart intressant artikel om ”den nya hälsokosten, finns också en artikel: ”Striden om den rätta läran” där man kan läsa om kriget mellan fettförnekare och fettälskare. (Ytterligare en intressant Fokusartikel i ämnet)

På ena sidan Annika Dahlqvist och Andreas Eenfeldt-Kostdoktorn (och många fler) och på andra sidan Livsmedelsverket, Stephan Rössner (och många fler). Dahlqvist som enligt artikeln beskyllt sina meningsmotståndare för massmord, tycks ändå mycket mer tvärsäker på sin sak trots att hon erkänner ”att hon är ovan att läsa vetenskapliga arbeten och dessutom inte är så bra på engelska”.

Rössner och company, är mindre tvärsäkra, men säger att 2010 kan nya kostråd komma, möjligen kommer de vara mer liberala när det gäller fetter.

Men diskussionerna, framförallt på nätet är aggressiva. Vissa företag har varit tvungna att ställa in seminarier efter hot både på nät och i telefon.

(Det skulle heller inte förvåna mig att om jag får kommentarer från personer som vill utbilda mig i mångfalden av vetenskapliga arbeten för det ena eller andra lägret.)

Men tills den här konflikten är löst håller jag mig till min egen HCHFHANE-diet.

Fast inte ikväll, dels har min 96 kortisontabletter dragit upp blodsockret till nya oanade höjder och dels så har de nya Sodexo-mikrovågsugnarna på avdelningen brakat i golvet sedan den väggfasta bänken de stod på lossnat från väggen. Så det enda Sodexo har att erbjuda samtliga patienter är sallad till middag. Fast denna diet är för mig en efemär.

Gamla gubbar och moderna media

  • Första rådet: Du måste inte hinna läsa alla bloggar.
  • Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.
  • Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora
  • Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.
  • Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.
  • Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.
  • Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.

(Artikel)

Så skriver en av våra mest ärkekonservativa gammelmedia journalister Siewert Öholm. Hans logik är svår att följa. Men hans budskap tycks vara att tidningar är en garanti för kunniga skribenter som har de viktigaste argumenten och som representerar demokratin. Detta i motsats till de 100 000-tals svenska bloggarna. Och i slutklämmen av hans artikel, efter att ha raljerat om vulgariteter och okvädningar, så säger han att hans främsta skäl till de 7 råden är att ”bloggeriet leder oss in i ett formidabelt elitsamhälle där samhällsdebatt, kultur, politik, nöje blir en exklusivitet för ett fåtal.” Duh? Så om vi överlåter samhällsdebatten till ett 50-tal tidningar, där redaktörer kan censurera fritt, och tar bort de 100 000 bloggar så minskar risken för elitsamhället.

Fast kanske är han bar sur på bloggar som denna: blogglänk

eller det faktum att ”hans” tidningar, Världen idag har en upplaga på 8300, och Hela Gotland 22 300. Vilket är färre än både Blondinbella och Kissie. Även Gaybloggen har fler läsare än Världen idag. Och nej, de håller kanske inte särskilt hög kvalitet, men de är alla skrivna av tonåringar ( dvs, de kunde vara Siewerts barnbarns barnbarns barn, åtminstone mentalt). Och ändå lyckas de få så många fler läsare.

En mer intressant artikel är Sydsvenskans artikel om hur sociala medier genererar trafik till traditionell media (traditionell medias internetversioner ska man kanske säga). Visserligen 8% vilket kanske inte är fantastiskt mycket, ,men ändå betydande. Det är dock många små aktörer, men där Facebook faktiskt är störst (lite förvånande för mig). Bloggare står inte specifikt, men en gissning är att det är en lång svans som genererar hälften eller mer än hälften av de 8 procenten.

Det som vore riktigt intressant är att få lite statistik på hur mycket av traditionell medias artiklar bygger på, influerats av eller direkt refererar till svenska bloggar.

onsdag 20 maj 2009

Blogg-light II

Så, ska man deppa ihop? Nej, men man får väl underhålla sig själv lite. (Dessutom tror jag att jag slagit nytt svenskt rekord i kortison. 96 tabletter i ett svep. Tugga på den ni! Så nu lär jag vara pigg och speedad fram till lunch imorgon.)

Olas tips om Carwinismen är bra, som visar den saknade länken mellan hästvagn och bil. Vilket får mig att inse att cykeln härstammar i rakt nedstigande led från Shetlands ponyn.

Jag försökte även hitta något om:

  • Länken mellan toffelhjälten och Homo SAP Jens (dvs en lite gay dansk SAP konsult) enligt CarlaCarwins teori.
  • Länken mellan ute och inne enligt Dörrwins teori.
  • Länken mellan alkohol och vettet enligt Dår-Vins teori.
  • Länken mellan att ha kul och dricka alkohol enligt Dur-Vins teori.
  • Länken mellan homo sapiens och blomkrukor enligt Duh-rwins teori.
Men det gick inte. Däremot hittade jag en intressant länk om The Darwin Awards, dvs om "Klorering av genpoolen".

Och även om det kanske inte är så roligt så får det min katt (samt även några bloggläsare, dock självklart igen av mina eftersom de är både bekräftat och per definition intelligenta så det är nästan skrämmande) att känna sig intelligent.



Följande videoklipp har jag med mest för att säkerställa att inlägget håller en tillräckligt låg nivå. Men lite kul är den.


Senaste nytt på det personliga planet

(English version below)

Den här perioden från det att man får ett negativt besked till att man har en beskrivning av hur man går vidare är alltid så hemsk.

Men nu har jag fått besked att man kör igång min cytostatikakur redan idag (den kommer banka ner alla mina blodvärden riktigt ner i botten den här gången). Och sen har jag möte med min överläkare nästa vecka för att diskutera framtiden. Så fram till dess kan jag hålla mig lugn i alla fall.

English version

After getting a confirmation (or sort of) that the cancer has started growing again, and this time only 3-4 weeks after the last chemo therapy. The implication of that is that the last chemo was not sufficient and not the right mix of chemo that is needed to push the cancer back and keep it back for at least 2 months or so. This is needed to be able to restart the transplant.
However, the latest news is that I will start a new chemo today (modified version of the last one). And I will also be able to see Tims football game on saturday. My bloodcount is a bit lower than last time I had chemo, so they will go down both quicker and further, and maybe for a longer time. Anyways, I will meet my doctor next week to discuss the future. So I guess I can keep calm until then.

Life is a bitch

Ena stunden sitter man och tittar på hundvideon med grabben. Man skrattar lika mycket åt videon som man skrattar med grabben.

För att i nästa stund få reda på det man misstänkt de senaste dagarna: att cancern börjat växa igen, bara 3-4 veckor efter sista kuren. Samtidigt som jag haft låga vita i 3 veckor vilket talar emot att jag skulle klara ännu starkare cytostatika. Att hitta något som skulle kunna trycka tillbaka cancern ett par månader blir nu ännu lite svårare. Att trycka tillbaka den är en förutsättning för att kunna göra en benmärgstransplantation, som är en förutsättning för att jag ska ha en chans att leva nästa år.

Nu kommer man ha en läkarkonferens och förhoppningsvis har jag mer information i eftermiddag.

Life is a bitch.

Länkar

Darwinius Masillae

Nu har man funnit ännu en ”saknad länk” i utvecklingen. Saknade länkar är något som kreationister och intelligent designförespråkare haft som starkaste argument. Och dessa håller alltså på att försvinna. (Det där med ”saknad länk” är också en populärvetenskaplig/populistisk term. Om den kommer från Intelligent design-förespråkarnas vokabulär i första hand eller Hollywood vet jag inte, men att den är tämligen missvisande. Dock ger ”Ida” oss möjligheten till en bättre förståelse och ny kunskap om vårt ursprung).

På den ena sidan har vi något 100 000-tal forskare (gissningsvis, jag definierar forskare som någon inom ramen för vetenskaplig metod tar fram ny kunskap eller ifrågasätter gammal) som under de senaste 200 åren vetenskapligt arbetat inom genrer som paleontologi, arkeologi, geologi, genetik, biologi, medicin, etc etc. Och de senaste 140 åren gjort det baserat på teorier som Darwin lade fram. Notera att förespråkare för Intelligent design må vara vetenskapsmän, men sällan eller aldrig inom biologi, paleontologi, arkeologi, utan ofta fil.dr. i juridik, ekonomi eller matematik.

I den andra ringhörnan har vi privatpersoner som ordagrant tolkar en bok från bronsåldern, en tid då man trodde jorden var platt och att solen och stjärnorna hängde på ett draperi över jorden. Man hade begränsade medicinska kunskaper (med undantag för greker och romare som var förvånansvärt avancerade på sina håll), man visste ingenting om kemi, celler eller om andra delar av jorden eller dess ålder. Och det här gäller ju självklart för alla bokstavstroende inom Abrahamsreligionerna. Ska man vara helt korrekt så handlar det om människor som inte bara tolkar Bibeln, Koranen, och Tanach bokstavligen utan också betraktar dem som om de vore vetenskapliga skrifter. (I vad mån det finns bokstavstroende inom hinduism, buddism och andra religioner, som helt förkastar Darwin et al. Kan jag inte uttala mig om.)

Det är helt ok att tro på vad man vill. Men man ska nog inte blanda tro och vetenskap. Det går inte att motbevisa vetenskap med tro, därför att det helt enkelt är en logisk kullerbytta och ett försök är helt meningslöst. Det går att vetenskapligt motbevisa hela eller delar av en religions ”sanningar”, men även den övningen är meningslös eftersom troende tror och hellre avstår från att hålla vetenskaplig metod för sann.

Vore jag troende så skulle jag nog ändå vilja sätta in bibeln eller de andra böckerna i dess historiska sammanhang och tolka det som står där utifrån det. Om man tolkar bibeln ordagrant så får man problem, när man ska stena sina barn när de är olydiga (5eMos. 21:18-21), när man aldrig får arbeta på en söndag och när man gifter sig och din hustru inte är oskuld så ska du döda henne på tröskeln till hennes fars hus (5e Mos, 22). Så varför hålla fast vid att någon snidat till en man och en kvinna (eller så gjorde man kvinnan från mannens revben, eftersom Gud inte riktigt minns rätt eller vad det kan vara som gör att det finns två olika versioner i bibeln om hur det gick till.)

I den mån något i det här inlägget låter raljant, så är det inte avsiktligt. Däremot är det svårt att utifrån ett icke-troendes perspektiv ibland följa resonemanget hos de troende, särskilt i relation till vetenskapen.

Artiklar: SvD, AB1, AB2, AB3, DN, Expr, BBC, RevealingtheLink, SsD
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

"Tree of life" sketch 1837. Charles Darwin

"The report of my death is an exaggeration" (Mark Twain)

Man borde vara glad att man inte är en kändis. Patraskmedia i USA gick ut med nyheten att Patrick Swayze hade dött. Swayze har sedan ett år tillbaka kämpat mot dels en av de dödligaste cancerformerna, bukspottkörtelcancer, och dels ett patrask inom media som gjort allt för att rapportera om hans närastående död. En googlesökning ger att 358 artiklar rapporterat om Patrick Swayzes död, dock de flesta med tillägget NOT. Alltså, en sketen radiostation någonstans i USA rapporterar att han dött av sin cancer. 358 tidningar världen över skriver om detta. Det är väl bara en tidsfråga innan vi på ett svenskt löp ser ”Svenska kungen, inte död” eller ”Lill-Babs kommer att dö”.

En annan kändis, Christina Applegate, ni vet den lilla bimbon i ”Våra värsta år” (”Married with kids”), som nu vuxit till en stor bimbo (om man får tro media) har opererat bort båda brösten efter att ha haft bröstcancer. Tänk vad lycklig hon måste vara som blivit frisk från cancern. Men, nej, rapporterar media, ”hon gråter varje dag” över förlusten av sina bröst. Och media fortsätter med att hon trots att hon blivit av med sina bröst fortfarande är en av de vackraste kvinnorna i världen. Ytligheten firar triumfer i tuttfixeringens USA.

Även om det finns många ytliga män, så har jag ändå svårt att tro att t.ex. Brad Pitt efter t.ex. att ha överlevt testikelcancer skulle berätta att han gråter varje dag över sina saknade ballar. Eller att media skulle skriva att han även utan ballar trots allt är eftertraktad. Men det är väl bara en tidsfråga.

Artiklar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5
Bloggar: 1, 2, 3, 4

tisdag 19 maj 2009

Funderingar




Jag måste ju erkänna att jag verkligen gillar det här med att blogga. Dels skrivandet, dels fnulandet för att försöka få till lite extra trafik till bloggen. Jag tycker att med mina 1300-1400 besökare i veckan är helt ok. Även i blogg-sammanhang är det mer intressant med kvalitet än kvantitet. Hellre 10 intresserade läsare som återkommer än 10 000 som bara klickar förbi.

Fast vad jag inte kan förstå är hur en del bloggare lyckas få så många besökare. Inom kategorin ”Hälsa, sjukvård och handikapp” ligger på första plats en blogg skriven av en tonårsgrabb som förespråkar ett anorektiskt utseende (och åtminstone indirekt) ätstörningar. Han säger sig aldrig träffat på någon som är för smal och hans största idol är Victoria Beckham. Hans blogg har över 38 000 besökare i veckan, företrädesvis osäkra tonårstjejer får man förmoda. Och trots hans många besökare verkar de flesta kommentatorerna vara mer eller mindre negativa.


Tidigare har man läst om att barn inte får dö i hemmet. Nu finns det tydligen heller inte hospice där de kan få palliativ vård. Jag har själv sett människor dö i torftiga vårdsalar, där anhöriga får stå i korridorer eller i dagrum med sin sorg. Det är otroligt att man 2009 i Sverige inte kan behandla sina döende bättre och deras anhöriga bättre. Och det gäller i ännu högre grad barnen och deras föräldrar.

Länkar: SvD, 2, 3

Status


Gårdagens blodprover visade på vita 3.5 (normalt!), trombocyter 47 lite i lägsta laget, hemoglobin-röda 82 (behöver nog en transfusion imorgon). Så, med dessa provsvar så kommer jag inte starta min nästa cytostatikakur förrän fredag. Vilket gör att jag får diskutera med läkare och sjuksköterskor om min kurplanering (jag måste ju vara "ledig" på lördag mellan 08.00 -12.00 för min mentala kur. Dvs fotbollsmatchen).

De låga röda gör att man känner sig ganska trött och eftersom det drar ut på tiden till nästa kur så går man och oroar sig för att cancern ska hinna komma igång igen. Så alla små krämpor (ont i magen, stel i nacken, lätt feber) tolkar man som tecken på att nu är den på gång igen. Men om man tänker lite sansat så inser man att det nog ändå inte är det.


Nej, det är inte den här jag köpt. Men visst ser den läcker ut. Man kan få den för 56000.

Så för att roa sig sitter man och handlar på nätet. Har just beställt en videokamera, dyr som tusan och inte större än en mobiltelefon. Jag tycker alltid att om man köper något med högre kvalitet så ska den vara större och tyngre. Så därför känns det märkligt att köpa något som är stort som ett kreditkort men kostar lika mycket som en avancerad bärbar dator. De kunde väl åtminstone skicka med en blyinklädd kameraväska. Nåväl, jag beställde ett billigt stativ också och den väger ett ton i alla fall. Nu väntar jag bara på SMSet som säger att jag kan hämta ut paketet på postens utlämningsställe som passande nog är en videobutik. Mer än en dags leveranstid har jag svårt att stå ut med, men jag har med teknikens hjälp spårat dess väg från norrland igår kväll till Bromma i morse.
Och precis i skrivandes stund kom SMSet. Ha, nu får man passa på att leka in leksaken innan grabben kommer hem. See ya!

måndag 18 maj 2009

Rätten att kritisera

Kritik av vissa företeelser kan ibland kännas svår att kombinera med försvaret av de mänskliga rättigheterna.

Jag har i en del inlägg varit starkt kritisk till vissa extremistiska och fundamentalistiska förhållningssätt. Må det vara religiös fundamentalism som islamism, ortodox eller fundamentalistisk judaism, kristendom, hinduism eller politisk extremism som kommunism, nazism eller fascism. Till dessa förhållningssätt finns sedan en räcka av nära förknippade åsikter som t.ex. islamofobi, antisemitism, rasism, främlingsfientlighet, censur m.m.


När jag skrivit något inlägg på det här området så brukar det ramla in kommentarer. I de allra flesta fallen raderas de mer eller mindre olästa. Framför allt för att kommentatorernas intelligens inte sällan lätt överglänses av en påse jordnötter och argumenten helt substanslösa (om de överhuvudtaget kan göra sig förstådda).

Även om det för den som läst lite av min blogg, borde vara helt uppenbart att jag är sekulär, humanist och antiteist, så respekterar jag andra människors rätt till en tro. Och är beredd att slåss för denna rättighet liksom de övriga rättigheterna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och det stora flertalet troende är dessutom varken extrema eller fundamentalistiska liksom de flesta politiskt engagerade inte är extremister.

"Religion måste förtjäna respekt snarare än att kräva det. Detta sätt att förhålla sig anser jag skulle bana vägen för tolerans och så småningom religions- och trosfrihet", säger Asma Jahangir, FN:s specialrapportör om religionsfrihet.

Jag har än en gång läst igenom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och dess 30 artiklar. Om det är något som man i skolan borde lära sig rabbla utantill, så är det denna deklaration.

Den har 60 år på nacken nu, och det finns kanske några smärre moderniseringar som borde göras. T.ex. ordalydelsen ”att barn och mödrar har rätt till särskilt skydd”. Jag förstår inte varför fäder inte har dessa rättigheter. Det står också att ”utbildning ska främja .. tolerans .. mellan nationer, rasgrupper… Användningen av ”ras” kommer av den anglosaxiska sättet att använda ordet ras istället för etnicitet. Jag tycker dock att det är rätt störande eftersom det på svenska mer för tankarna till 30-talets kvasivetenskapliga rasbiologi. Artikel 27 är dessutom ganska intressant ur ett fildelningsperspektiv (del 1 kan tolkas som ja till fildelning, del 2 som nej till fildelning). Samtidigt, vilket förmodligen bara är av en händelse, så är skrivningen kring äktenskap sådan att den egentligen inte säger något emot samkönade äktenskap.

Så trots att jag känner en avsky för rasister, homofober, islamofober, nazister, fascister, kommunister, islamister, antisemiter mfl. mfl. så måste jag ändå ställa upp för deras rättigheter att tycka och tänka och tro som de gör och inom lagens gränser också sprida sitt tyckande. Men det ger mig också rätten att tycka och tänka som jag gör. Och dessutom inom lagens gränser skriva det i min blogg.

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5

Blogg light


Först en video med en sjungande hund: länk
Ja, nu inser ni nivån på det här inlägget: länk
Om ni någon gång undrat vad som egentligen händer när ni bowlar: länk

Ok, lite seriösa ska vi vara. En video som visar hur en vit blodcell jagar två bakterier. Rätt coolt: länk

Åsså har vi en drös med katter: länk1, länk2, länk3, länk4

När det finns katter, så undrar man varför någon egentligen vill skaffa en sådan här: länk

söndag 17 maj 2009

Glöm inte

Idag firas Norges nationaldag, Norges vinst i schlagerfestivalen, Rebecka och Ruben har namnsdag. Och det är klart att det är viktigt att fira ibland. Men det är också viktigt att inte glömma. Alla kan inte leva i en fairytale, men fler barn kan kanske få leva ett liv.

Artiklar: DN, Expr, SvD
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 , 9

Samtidigt som det firas, kommer 6 barn, enbart i Sverige, den här veckan att få diagnosen cancer. 1-2 av dessa kommer inte att överleva. Ge ett bidrag du också så kanske fler kan överleva i framtiden.

Länk till Barncancerfonden

Foto av ajc1

Länk till Barncancerfonden

Foto av Blyth

Länk till Barncancerfonden