torsdag 30 april 2009

220 Smittade

Över 200 smittade i Borås. WHO har ännu inte kommit med något uttalande varför man ännu inte med säkerhet kan utesluta en Svensk del av svininfluensapandemin. Av de över 200 smittade har ännu ingen dött, samtidigt meddelar man att det saknas vacciner för den här typen av sjukdom. Allmänheten rekommenderas ännu inte att bära heltäckande skyddsdräkter. Ifall detta skulle visa sig vara den fruktade och ännu inte bevisat dödliga och i Sverige obefintliga svininfluensan, så lär vi få veta det med besked. Allt tyder dock på att det är ett utbrott av vinterkräksjukan på grund av gammal kebabsås.

Artikel: SvD

Och det är väl ungefär av samma skäl som Egyptiska myndigheter nu slaktar alla grisar i landet. Inte för att det har något med svininfluensa att göra (grisar för inte smittan vidare) och inte heller av religiösa skäl (grisar hålls av den fattiga kristna minoriteten i Egypten), nej utan av något annat oförklarligt skäl (t.ex. att dämpa en politiskt skapad panik).

Bloggar: 1, 2, 3

2007 fanns det ca 33 000 000 med HIV. 2000 000 människor dog av AIDS 2007.

Enligt en undersökning från försäkringsbolaget IF kommer 36 procent av landets ungdomar att dricka sig fulla under Valborg (en markant minskning från förra årets 46%). Något självklart att glädjas åt. 64% av våra tonåringar kommer inte att supa sig fulla i Valborg. Jag är ohemult stolt över att vara helt säker på att min tonåring inte är ute och super ikväll, och jag vet många andra föräldrar med mig som känner samma stolthet. Så, låt oss för tusan vara glada över att det finns så många fina ungdomar i det här landet.

Aftonbladet har dock letat vidare och hittat en enkät från Sprit och vinleverantörsföreningen som visar att 83% av pojkarna ska supa och 75% av flickorna ska supa på Valborg. Längre ner skriver man sedan att det är en undersökning på Lunarstorm. Man har kanske inte så bra koll på sina källor, men det är väl underordnat lösnummerförsäljningen återigen.

Artiklar: AB, Newsdesk, DalaNyheter, Svt, VK, Barometern

Status


Jag är ledsen om jag oroat någon med min frånvaro och brist på blogg-inlägg. Det brukar oftast bero på en av två saker. Antingen en cellgiftskur som likt en stor gummiklubba slår ut mig några dagar (som i det här fallet då jag tillbringat många timmar, i och för sig helt fridfullt snusande i min säng), eller så beror det på att jag mår bra och hellre passar på att göra annat när jag orkar. Nu verkar det som tröttheten kanske släppt, så vi får se om det kommer en liten ström av aggressiva små blogg-inlägg eller bara lite allmänt gnäll.
Ett tack till alla som kommit med glada tillrop och som bidragit till Barncancerfonds-insamlingen.

tisdag 28 april 2009

Panik-industrin


Domedagen är här, det är bara att lägga sig ner be böner och invänta döden. Åtminstone om man får tro media.
Gammelmedia jobbar hårt med att sprida panik kring en icke-existerande pandemi av en sjukdom som knappt skördat några dödsoffer. Senaste rapporten från WHO säger: ” As of 27 April 2009, the United States Government has reported 40 laboratory confirmed human cases of swine influenza A(H1N1), with no deaths. Mexico has reported 26 confirmed human cases of infection with the same virus, including seven deaths. Canada has reported six cases, with no deaths, while Spain has reported one case, with no deaths.”.

Men man får väl anta att alla dessa år på journalisthögskolor och annat lär ut hur man skapar nyheter och framförallt hur man för fram dem på ett sådant sätt att människor förleds. Mer lösnummer lär väl detta sälja än själva sanningen. För den är väl ingen intresserad av.

I lördags var det Världsmalariadagen. Det verkar ha gått tämligen obemärkt förbi media. Men vem bryr sig väl om en sjukdom som dödar 1000 000 människor om året, som dessutom går att bota och vaccinera, men det är klart, det är j u nästan bara fattiga människor som dör av det. Viktigare är en sjukdom som nästan kanske kan spridas och som visserligen inte tycks döda i någon större omfattning, men som det inte finns vaccin mot på flera månader och framförallt, kan drabba en vit västerlänning.

För egen del är jag bara lite trött.

Panikrubriker: DN1, DN2, AB1, AB2, AB3, SvD, SvD2, DN3
Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

lördag 25 april 2009

Alarmedia

Jag kan inte låta bli att tänka på Jan Guillous ord att det är bara i seriös journalistik (läs gammelmedia), som sanningen kommer fram.

Svenska dagbladet skriver ”Kan bli världsomspännande pandemi”. Oron sprids över världen för den hittills okända formen av svininfluensa som tros ha dödat 60 människor i Mexiko och även smittat människor i USA”

Och efter följer en massa andra tidningar.
DN1, DN2, DN3, Svd2, Ot1, OT2, OT3, HBL, AB, Expr

Tills någon börjar ta reda på hur det verkligen ligger till nämligen att 18 personer i Mexico och 12 personer i USA smittats av svininfluensa och alla har tillfrisknat. Däremot pågår en influensa epidemi i Mexico med allsköns olika influensor och 854 har fått lunginflammation som följd av detta. Av dessa har 59 personer dött, och har alltså inget med svininfluensan att göra. (Dagens Nyheter, Smittskyddsinstitutet).

Blogg: 1

På fotografier i tidningarna ser man också dessa människor med enkla munskydd, den typ av munskydd bl.a. kirurger har för att inte saliv ska kunna gå från kirurgen till patienten. Det är alltså inte ett munskydd som skyddar bäraren för något. Om du ska ha ett munskydd för att skydda dig för att bli smittad, så för virus är det svårt att hitta något som fungerar eftersom virus är så små. Men först och främst ska det vara ett skydd där inandningsluften tas via ett filter och utandningsluften går genom ett annat. Om man bara har ett filter så blir det odugligt så fort det blivit fuktigt av utandningsluft, vilket sker efter ca 3 minuter.

Fungerade skyddsmundering (vapnet ej nödvändigt dock)

Eftersom jag själv så ofta haft dåligt immunförsvar så har den här frågan ofta kommit upp. Det enda skälet mina läkare och sköterskor givit mig till att använda munskydd är att det signalerar andra att hålla sig borta från mig.

By the way, nämnde jag att ca 2740 människor dör varje dag i malaria.

Världsmalariadagen den 25 April

500 miljoner människor bor i Malariadrabbade områden. En miljon människor (1000 000) dör varje år i Malaria. En sjukdom som kan botas.



Roll Back MalariaArtiklar: Smittskyddsinst, WHO, SsD, Newsdesk, DN, AB1, AB2, Läkare utan gränser,

En vacker dag, med hopp.

Kort status (short english version below)

Jag fick just mina blodvärden. Lite lågt HB så jag ska få en transfusion för att vara lite piggare imorgon. Men bortsett från det så har mitt CRP (en indikator på lymfomets tillväxt) gått från 116 i torsdags till 38 idag och LD (en annan lymfom-indikator) har gått från 9.4 i tisdags till 6.7 idag. Så trots bara 3 dagar på cellgifter så tyder det på att det redan börjar ge effekt. För tidigt att ropa hej, men det är ändå fantastiskt. Made my day!

English version

I just got my blood count for today. My current indicators of the lymphoma growth, the CRP and the LD counts have really plummeted. I thought first it could be an early reaction on the huge amount of cortison I am getting, but the nurses and doctors said it is actually early results of the chemo. This is really great news as the most important now is to find a chemo that will have good effect, and seing an effect only after 3 days is really great. But it is still early days. But anyways it has made my day.

En vacker morgon, en vacker dag

Solen skiner det är varmt. Det är avlöningsdag. Gå ut, njut, gör något gott för någon.



Artikel: SvD

fredag 24 april 2009

En okänd och felaktigt misskrediterad, men fantastisk sport för alla


Det är den 25e. På många av er läsare finns en förväntan från mig. En förhållandevis liten sådan. Men ändock ett bidrag av lämplig storlek. Här är länken till Barncancerfonden.
Veckan jag låg på Huddinge så låg i rummet bredvid mig en 11 årig pojke och hans mor. Pojken var mycket sjuk och hade legat där i månader. Det är bl.a. för hans skulle den här insamlingen finns. Och för hans mor också förstås.

För egen del mår jag bra. Det enda som syns och känns är att mitt CRP (blodvärde som visar på infektion) visar på ett skyhögt värde, men eftersom det är lymfomet och inte en infektion så är det inget jag känner av. Sen är jag lite blek. Men i övrigt mår jag som sagt bra (kommer kanske må lite illa framåt veckan. Jag ser framemot morgondagens fotbolls-camp. Det är egentligen ett träningsläger grabben är på och några regelrätta matcher blir det inte utan övningsmatcher mot Arlanda och mot Västerås. Men det blir en känsla för mig att kunna göra något som liknar ett normalt liv och dessutom tillsammans med dem jag älskar mest, min son, mina föräldrar och många av mina vänner.

Jag måste också få slå ett slag för amerikansk fotboll. i Sverige finns ungefär 3500 licensierade spelare. Det är alltså en liten sport, delvis därför att den helt kommer I skymundan för vanlig “rundboll” eller under min mer respektlösa beteckning “fjollboll”. Men sporten har företräden som är ovanliga och mycket positiva men som sällan kommer fram.

Först den felaktiga bilden som bland annat fjollbollsjournalister som Mats Olsson på Expressen gärna sprider: Amerikans fotboll är en köttmarknad där dopade överbetalda proffsspelare springer omkring och misshandlar motståndare.

En mer korrekt bild är: Ja, proffsligan NFL liknar mycket proffsligorna för fjollboll och ishockey. Slatans och Beckham tjänar rätt bra och spelar för den klubb som betalar mest.Amerikansk fotboll har många regler och många skydd, så skadorna är klart färre än i vanlig fotboll, innebandy, ishockey, ridning, rugby.

Amerikansk fotbollsfans är inte huliganer. Det förekommer överhuvudtaget inga bråk bland publiken före, under eller efter matcher. Istället har man något som kallas tailgaiting, där man kommer timmar före matchen, har med sig grillen och lagar mat på parkeringen och festar. Det förekommer heller inte fejkade skador som i fjollboll eller att spelare regelmässigt ska misshandla motspelarna som i ishockey.

I vanlig fotboll, ishockey, basket och de flesta andra sporter finns ett kroppsideal. Smal och snabb, stor och stark, lång och smidig. I amerikansk fotboll har man många olika funktioner där vissa behöver vara riktigt stora, tunga och starka,men kanske int så snabba, någon behöver vara duktig kastare och snabb i fötter och tanke, några behöver vara snabba löpare, och så vidare.
Så, med tanke på alla överviktiga barn, så är amerikansk fotboll en av de absolut bästa sporterna att börja med.

Artiklar: BLT, GP, MedLink, UNT, AB, DN, SR

Vi har haft spelare i laget som varit riktigt stora, som på sina första träningar inte orkat springa ett varv i en gymnastiksal, som inte klarat en armhävning, en som med duktiga tränare och lagkamrater som pushat på, fått styrka, kondition och blivit nyckelspelare i laget. De smala, snabba killarna (och tjejerna) behöver stora starka försvarare för att inte bli nedtacklade. Utrustningen är billigare än till ishockey och kan dessutom ofta hyras det första året.

Därför är blir aldrig en stor tjej eller kille pikad för sin storlek, för alla i laget behöver dem för sitt eget skydd.

Så har du en kille eller tjej från 11 år och uppåt hör av dig till närmaste klubb och låt dem pröva på. Med lite tur så kommer de att fastna och upptäcka hur roligt det är och hur bra det är för kroppen att få kondition och styrka även om man är storväxt.

Länkar till klubbar och kontaktinformation för de som vill börja och veta mer:

Intressant?

Det är något sjukt i Stockholms Läns Landsting - En vårdkund reflekterar

Karolinska sjukhuset i Solna (Foto: Medicinsk bild, Karolinska Universitetssjukhuset)

Karolinska universitetssjukhuset har 15 900 anställda och en årsbudget för 2009 på 13.2 miljarder (vilket är 700 Msek mer än 2008). Man ska göra en besparing på 450 miljoner och minska antalet anställda med 600 personer.

Som patient och därmed utomstående när det gäller att förstå hur ett storsjukhus bedrivs och hur en organisation som drivs av politiska mål bedrivs på ett effektivt sätt, gör att det här inlägget må säkerligen innehålla en del felaktiga uppgifter (rättelser emottages tacksamt). Dock blir man förundrad, särskilt som jag arbetat inom privat industri och ganska ofta varit inblandad i effektiviseringar, besparingar, men även sammanslagningar av organisationer och företag.

Utanför entrén till Karolinska sjukhuset står människor med namninsamling mot neddragningarna på Karolinska. Vilket parti de var från minns jag inte nu, annat än att de var långt ute på vänsterkanten. Jag har väl kommit i diskussion med dem tidigare. Kanske framförallt för att höra deras lösning på problemet. Som visade sig vara höjda skatter, dock inte för bilindustrin, arbetslösa, låg-och medelinkomsttagare (och egentligen inte höginkomsttagare för det ger inte tillräckligt stort skatteunderlag), men möjligen bankerna. Fast bankerna ansöker nu om hjälp hos bankakuten. Så något riktigt bra förslag fick jag nog inte.

Och när man ser till hur mycket Karolinska Sjukhuset ska dra ner så ser man att trots att det är många människor och många miljoner, så rör det sig om inte mer än 3.8% av personalstyrkan och motsvarande 3.2% av kostnaderna (vilket också skulle kunna jämföras med att arvodena för landstingspolitiker höjs med i genomsnitt 4.5% för 2009).

Och det är här jag får problem. Efter att själv ha jobbat på IBM i början av 90-talet då man drog ner med ett antal hundratusen medarbetare, och på Ericsson under andra halvan av 90-talet och fram tills nu har dragit ner personalen med hälften och nu ändå ökat både omsättning och vinst. Alltså med avsevärt mindre personal och kostnader lyckas man producera och leverera avsevärt mer.

Samtidigt kommer det rapporter från Karolinska att man stänger gynakuten i Solna. En av de avdelningar jag själv frekventerar stänger sin verksamhet på söndagar, en annan drar ner på antalet vårdplatser. Så trots att besparingarna är små, så slår de direkt på tillgängligheten av vården och troligen på vårdkvalitet.

Sjukhusledningen visar i sitt pressmeddelande och tillhörande powerpoint slides, att man gjort neddragningen främst utifrån ett personalkostnadsperspektiv och med åtgärder som omplaceringar, schemaförändringar m.m. Man säger också att man inte tror att det kommer drabba kvaliteten och man kommer ha särskild uppföljning av det (vilka resurser man har för en sådan utökad uppföljning framgår inte). Ingenstans finns redovisat i vilken grad tillgängligheten till vård eller antalet vårdplatser/sängplatser förändras i och med dessa ”schemaomläggningar”. Men man lyckas göra sina huvudmän nöjda i och med att man kan visa på kostnadsbesparingen, man lyckas göra facken nöjda eftersom ingen sägs upp.

För egen del innebär det att om jag t.ex. får en blodförgiftning och får feber och behöver läggas in på vårdavdelning på en lördagkväll eller söndag, så måste jag gå via akuten och trots bristande immunförsvar sitta bland infektionssjuka i ett öppet väntrum och sedan spendera ett antal timmar på akuten medan man väntar på provsvar som sedan någon jourdoktor ska titta på innan jag kan komma upp till vårdavdelningen där jag kan ha en sängplats redan reserverad och där den personal som vet vad som behöver göras finns. Väl där har man minskat antalet personal, främst undersköterskor, så att den kvarvarande personalen som fortfarande gör ett fantastiskt jobb, men under ännu mer stress än tidigare. I måndags åkte min överläkare från Karolinska i Solna till Karolinska i Huddinge för att sitta ner med professorn i Huddinge och titta på datortomografi-bilder. Man har inte samma system och kan inte se varandras bilder trots att det nu är 5 år sedan sammanslagningen som genomdrevs av den socialdemokratiska landstingsledningen (M, FP och KD reserverade sig). I Landstingsrevisorernas rapport från februari 2004, anmärkte man på att det saknades konkreta besparingsmål för sammanslagningen och överhuvudtaget var syfte och mål mycket oklara, dock var man mycket specifika kring vissa formalia och framförallt att Huddinge sjukhus skulle avbolagiseras. Det låter på mig som sammanslagningen främst hade ideologiska mål.

När jag efter ett års cancerbehandlingar på St Görans Sjukhus i Stockholms län flyttades över till Karolinska Sjukhuset i Stockholms län, så kunde man på Karolinska inte se min sjukjournal på St Göran. De 40 A4-sidor den bestod av kondenserades ner till en halv handskriven A4, med mängder av felaktigheter.

När man i januari i år först gick ut med att 900 skulle få gå så var det en stornyhet och alla hade synpunkter, nu när man ser att knappt någon blir uppsagd är man inte längre intresserad. Jag har inte lyckats hitta någon journalist eller tidningsartikel där man faktiskt försökt se hur besparingarna drabbar patienterna och vården (bortsett från stockholmsnyheterna ABC, som rapporterade om Gynakutens stängning).

Miljöpartiet kräver att Landstinget måste uppnå sina miljömål, dvs. T.ex. att BB måste investera så att inte lustgas läcker ut. Man vill också att nya Karolinska ska investera i vindkraftverk på sjukhustaken.

Någonstans verkar politiker och sjukhusledning ha tappat fokus på patienten i sin iver att uppfylla miljömål, politiska mål, arbetslöshetsmål, bemöta fackföreningskrav osv. Trots detta är de ofta mån om att framhäva att just de är duktiga på att effektivisera vården.

Att det finns en outnyttjad besparingspotential i att samordna Solna och Huddinge, och med all sannolikhet även i hanteringen av mediciner, som man kanske borde ha tittat på först innan man började skära i tillgänglighet i vården. Och varför inte ta lite hjälp från den privata industrin, framförallt dem som lyckats med besparingar och samtidigt ökat produktiviteten.

Politikerbloggar: 1, 2, 3, 4, 5

Intressant?

Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge (Foto: Medicinsk bild, Karolinska Universitetssjukhuset)

Landning

Ännu en gång har min avlägsne släkting (på Eneroths sidan) Mats Greger Kjellström, trollat fram en häftig video. Den här visar rätt bra den känsla jag haft den senaste veckan, fast ur ett lite annat perspektiv.

Fredag morgon - kort status

(Short english status below)

Tänk vad 30 kortisontabletter kan göra. Svullnaden och smärtan i nacken är borta, blodsockret är uppe i taket och jag var vaken till 03.00 inatt för att sedan få nästa cellgiftskur 06.00. Men jag mår rätt bra ändå. Det fortsätter med cellgifter till söndag morgon. Och på dagen på söndagen är det permis och amerikansk fotboll med min son (det är min mentala cellgiftskur vars enda bieffekter är en ren och långvarig lyckokänsla).

English version

I guess some of you have discovered tools that translate webpages so that you do not really need my translations. However, for those of you who do not, here is a short update of my physical and mental status.

I am back in Karolinska Hospital for new chemo sessions. The cancer came back much too soon. Which now has delayed the bonemarrow transplant for probably at least a month. But it was stopped in time so not all is bad. If they had gone ahead with it, it would have failed miserably. Now I get a month or so of quality time (the chemo sessions are different but not stronger, actually they are much kinder to me than the previous ones) and then I can have the transplant with much better odds of succeeding.

So, now after getting 30 cortison tablets a day, my swollen lymphnode in the neck and the pain it caused is already gone, the tablets keep me awake almost all night and my blood sugar is skyrocketting, but I am feeling quite well.

Best of all is that I will be able to get out of here on Sunday and go see Tim play some football scrimmage. That is my mental chemo, and the only sideeffect that will have is a long lasting happiness (even the weather will be almost like summer with a tempereature of 20 C)

torsdag 23 april 2009

Mitt blogginlägg Nr 2 om mode

Ibland springer man på någon annans blogg och ser inlägget man så önskar att man skrivit själv.

Det här är ett sådant. Jag snodde bilden, men egentligen måste ni gå in på Pezsters modeblogg för att se hela inlägget som jag ordagrannt önskar att jag hade fått till själv.

USA i skräck! Håller på att förvandlas till... Sverige


I USA betraktas nog Bill O'Reilly på Fox news som en seriös konservativ republikansk journalist och programledare. För de flesta européer är han nog mer en ultrakonservativ extremist. Hans värsta farhåga nu när Obama kommit till makten och man faktiskt börjar fundera på att beskatta de ultraförmögna lite mer och låter marginalskatten öka från 36% till 39%, är att USA är på väg att bli socialistiskt som Sverige.
Å andra sidan så ansåg republikanerna under valrörelsen att hela Europa är socialistiskt.

John Stewart och hans Daily Show är mer i min smak. Om Bill O'Reilly står till höger om KD, så spänner nog Stewart från Socialdemokraterna till folkpartiet och centern. Stewart är åtminstone öppen med att det han sysslar med är satir.

Här är hans bild av Sverige:

Feelgood

Efter en drös med inlägg, dels en massa gnäll på andra dels en massa elände om mig själv, så tänkte jag, särskilt som jag de närmaste dygnen kommer sitta låst vid en droppställning, försöka skriva lite om sånt som är roligt och trevligt som lite omväxling. (Ja, det lär väl komma lite gnäll också)

En underbar liten historia är den om Sofia 18, som födde en bebis medan pojkvännen var iväg och köpte snus. Även om det kan vara svårt att förstå hur man kan vara gravid i 9 månader utan att veta om det (men det har ju hänt förr och inte är det helt ovanligt), och att man dessutom som förstföderska bara ploppar ut bebisen på några minuter är helt fantastiskt. Min egen lilla batting gjorde sig tydlig påmind i minst 6 månader, och tog sedan 24 timmar för att komma ut och då i akut kejsarsnitt (från hans mor då förstås).

Så, även om paret fått sig en chock så är det nog en av de bästa man kan få. Helt underbart.

Bloggar: 1

Tillbaka till ruta 2

Först vill jag tacka alla dem som skänkt pengar till insamlingen på Barncancerfonden. Det är något som gör mig riktigt glad.

För att förklara vad som händer så behöver jag nog beskriva varför man gör en stamcellstransplantation/ benmärgstransplantation.

När man gör en transplantation så börjar man att med hysteriskt starka cellgifter och massiv strålning à la Tjernobyl, slå ut hela benmärgen. Sen ger man donatorns stamceller. I praktiken en blodtransfusion som är rätt odramatisk i de flesta fall (om man inte får en direkt allergisk reaktion). Det har då gått en vecka från det att man började med cellgifter och strålning. Nu tar det 2-3 veckor innan de nya stamcellerna börjar agera som ett immunförsvar. Dvs under de här 2-3 veckorna har man absolut inget immunförsvar.

Det innebär att man inte bara kan bli smittad av andra, man blir framförallt smittad av sig själv. Många bakterier och svampar lever och frodas i kroppen konstant, men hålls i schack av immunförsvaret. Men utan det på plats så blossar det upp. Ofta svåra svampinfektioner, blodförgiftningar osv. Men efter 2-3 veckor börjar som sagt donatorns stamceller att föröka sig och agera immunförsvar. Förhoppningsvis så ser immunförsvaret inte allt som fienden, utan blir kompis med sånt som lever, njurar och lungor. Däremot ska immunförsvaret så småningom kunna ta död på de förhoppningsvis få kvarvarande cancercellerna.

Två saker som gör att en transplantation misslyckas. Först om man påbörjar processen med en infektion i kroppen. Slår du då ut immunförsvaret så har du en infektion som bara växer och snabbt blir livshotande. Den andra garantin för ett misslyckande är om man har en cancer som sätter igång att växa innan det nya immunförsvaret hunnit bygga upp sig, och då räcker det inte med 2-3 veckor, utan 2-3 månader.

Så, därför stoppade man min transplantation förra fredagen, först därför att man trodde jag hade en infektion baserat på hur mina blodvärden såg ut. Men som senare visade sig bero på att cancern redan börjat växa.

Planen nu är att litegrann gå tillbaka till ruta ett eller två. Nya cellgiftsbehandling (hyper-CVAD) som förhoppningsvis ska kunna spöa upp cancern lite bättre så att den åtminstone inte törs titta fram på några månader, och sedan kör man transplantationen som planerat.

Två omgångar (jag vet inte hur många omgångar det till slut blir) cellgifter innebär en månad, förutsatt att man kan se att de ger den effekt man vill ha. Vilket inte alls är säkert eftersom jag är så resistent mot cellgifter nu.

Men det som ändå gör att jag är nöjd med den här lösningen är att alternativet hade varit att man sagt att vi tar risken och kör transplantationen. Det hade inneburit att jag från nu och en månad eller två framöver skulle genomlevt ett helvete för att sedan ha mycket små chanser att komma ut levande på andra sidan.

Nu får jag istället cellgiftsbehandlingar, som jag tror är rätt snälla även om doserna är skyhöga. Men det ger mig en månads liv med livskvalitet samtidigt som jag förbättrar oddsen för att transplantationen ska lyckas.

Bara en sån sak att jag mellan cellgiftskurerna kan få permis på söndag för att åka och titta på Tims fotbollsmatcher i Märsta. Det är lycka.

Vad gör du om du ser ett barn som håller på att drunkna?

Interiören från en Falcon 7X


Det visar sig att det inte bara är amerikanska biljättar som införskaffar sig dyra privatjetplan (detta är egentligen bara en regurgiterad nyhet från i vintras som låter sig lägligt upprepas tillsammans med Volvos nya varsel. Dessutom så har jag antingen hallucinerat, eller så har artikeltexten minskat avsevärt i DNs nätversion från i morse. Det kan också bero på att man upptäckt att Volvo bara äger 5% i Blue Chip Jet, eller hur det nu var.).

Nu har det samägda bolaget (Volvo, Ericsson, Skandia?) en innestående beställning på en Falcon 7X för 850 miljoner kronor. Den är visserligen inte levererad och man jobbar på att avbeställa den eftersom det är lite svårt att motivera en sådan investering samtidigt som Volvo varslar ytterligare 1500. Och det är väl också skälet till att pressen tar upp det. I en kommentar från Volvo så säger man att privatjeten dels är motiverad av kostnadsskäl och dels av säkerhetsskäl.

Min första undran är hur många svenska företagsledningar som attackerats och eller mördats i Business Class på reguljärflyget? Den andra funderingen är hur många miljoner i timmen en medlem av en företagsledning måste vara värd för att man ska få ihop en kalkyl som visar på en kostnadsbesparing.

Ett litet försvar för dessa män (för det är väl nästan uteslutande män): bilden på flygplanets interiör ovan, ger intrycket av överdådig lyx. Men för en företagsledare som har kanske 250-300 resdagar om året, så är champagne på flyget tämligen ointressant som löneförmån. Så att dessa män ska kunna resa bekvämt tycker jag är självklart. Även en högavlönad VD har rätt till en bra arbetsmiljö. Frågan är om det inte kan ordnas även i Business class på reguljärflyget.


Artiklar: DN, E24-1, E24-2, AB, AV
Bloggar: 1, 2, 3

Uppdatering: Om man nu ska vara petnoga med detaljerna så är det två bolag som håller i företagens jetplan. Blue Chip Jet, grundat 1997 och ägs av AB Volvo (40%), Ericsson (45%), Skandia (10%), Volvo PV (5%). Blue Chip Jet II, grundat 2006 och ägs av AB Volvo (50%) och Ericsson (50%)

Exteriör av ett område där det faktiskt bor riktiga människor.

I senaste numret av tidningen Humanisten (April 2009), finns en förträfflig essä av filosofen Peter Singer., ur vilken jag här snott några takter (för dem som vill läsa mer så rekommenderar jag att antingen skaffa tidningen eller köpa Peter Singers bok ”Det liv du kan rädda” som utkommer under våren).

Världsbanken har definierat gränsen för extrem fattigdom vid 1.25 US dollar om dagen. Och då menas den köpkraft 1.25 US dollar har i USA. Idag lever 1 miljard människor på eller under den gränsen. I västvärlden är fattigdomen relativ. I USA t.ex. har 97% av alla ”fattiga” färg-TV och 75% har bil.

En man i Ghana beskriver för en forskare:
” Ta t.ex. den här lille pojken som dog i morse. Han dog i mässlingen. Vi vet alla att han kunde ha botats på sjukhuset. Men föräldrarna hade inga pengar och därför fick den lille dö en långsam och smärtfylld död, inte av mässlingen utan av fattigdom."

Det är ett barn. Men det händer 27 000 barn varje dag. Några dör därför att de inte får mat, ännu fler dör av mässling, malaria, diarré, lunginflammation och andra sjukdomar för vilken det finns enkel bot och i de flesta fall billiga förebyggande mediciner och vacciner.

Modeskaparen Deborah Lindquist uppger att kvinnor i genomsnitt äger kläder för över 600 dollar som de inte använt de senaste 12 månaderna. (Motsvarande siffror för mäns verktyg och andra leksaker kan man nog också få fram).

Peter Singers slutkläm på essän svider nog för de flesta: ”De flesta av oss är absolut säkra på att vi inte skulle tveka att rädda ett drunknande barn även om det stod oss dyrt. Men medan tusentals barn dör varje dag lägger vi pengar på saker och ting som vi tar för givna och knappt skulle märka om de försvann.”

Mina cellgiftsbehandlingar kostar en sisådär 50 000-150 000 kronor, min transplantation kommer kosta närmare 1 000 000 kronor. Man funderar varför en halvfet 46 åring skulle vara värd så mycket mer. Pengar som skulle kunna ge 1000-tals barn malariatabletter eller vaccination mot mässlingen.

Man kan inte ta på sig all världens problem, men man får heller inte glömma bort dem. Och något problem kan man faktiskt själv hjälpa till med.


Länkar: Humanisten, Bidra.Nu, Barncancerfonden

Ett barn i ett flyktingläger i Darfur

onsdag 22 april 2009

Inga besked

Trots experternas möte idag så blev det inget besked. Imorgon ska man diskutera med radiologer och onkologer för att välja strategi. Men det verkar som det blir cellgifter och/eller riktad strålning de närmast 2 veckorna för att därefter köra igång med transplantationen. Förhoppningsvis hittar man något som är tillräckligt starkt för att trycka tillbaka cancern så den åtminstone kan hålla sig borta ett par tre månader. Förhoppningsvis vet jag mer imorgon eftermiddag.

Proportioner

Gårdagens inlägg hade nog under mer normala omständigheter riskerat bli ett ädelpekoral. Det är svårt att diskutera svåra frågor utan att det blir blödigt. Nu tror jag att man har överseende och är mer förlåtande på grund av min situation. Men man blir kanske också lite spik-i-foten-stöddig och ser alla andras vardagsproblem om obetydliga och ointressanta. Även om valet mellan rottenplum-tapeten eller Pinkboudoir-tapeten som ska väljas till nya sovrummet, eller vem som ska hämta ungarna på dagis nästa vecka är en realitet och vardagsproblem för många, så ser man ibland ”problem” som helt växer ur alla proportioner.

Dagens Nyheter har upptäckt att deras egen skräck för bloggosfären och dess förmodade makt kanske inte helt stämmer med verkligheten. Helt klart är att en majoritet av bloggarna och läsarna är tonårstjejer. Och likt många tonårstjejer, är de rätt ytliga och modefixerade. Man kan kanske anta att det beror på att tonårstjejer är mer verbala och gärna diskuterar sin vardag med alla, medan tonårspojkar inte är särskilt verbala och ändå sysslar mest med datorspel och porrsurfing som de förmodligen vill hålla hemligt ändå.

Artikel: DN
Bloggar: 1, 2, 3

Men det finns även andra grupper och det är väl dem som man vanligtvis refererar till när man talar om bloggosfären och dess makt. En grupp är extrempolitiker som använder bloggar till att sprida politisk propaganda och extrema åsikter. Sen har man FRA/IPRED/Piratparti gruppen, som är stor och skränig och ger intrycket av att detta är seklets största fråga. Professor Sören Holmberg, säger dock att det inte är en fråga som gemene man tycker är särskilt stor.

Lisa Magnusson, krönikör på Aftonbladet skriver att det är en Talibanlag som ska införas. Att 2009 är för internet vad Aids är för bögar. Och kommentarerna hon får för sin krönika är idel ryggdunkar från FRA/IPRED/Piratparti gruppen.

Att överhuvudtaget jämföra att bli avstängd från MSN med Talibanstyre bottnar i en så total okunnighet, respektlöshet och avsaknad av proportioner.

I ett talibanstyre skall kvinnan bära burqa, hon förbjuds gå i skola, hon förbjuds köra bil, förbjuds åka taxi utan manlig förmyndare, förbjuds lämna hemmet. Lärare som utbildade kvinnor bestraffas med döden. All avbildning av människor är förbjuden, alla former av musik och musikinstrument är förbjuden. Detta tycker Lisa Magnusson är på samma nivå som Ipred och telekompaketet. (Wikipedia).

Att inte få använda orden ”Hitler” och ”Pedofil” jämställer hon med Aids. Något som jag inte ens vill kommentera vidare.

Härmed inte sagt att jag är för varken Ipred, FRA-lagar eller telekompaket. Men det gäller att ha lite perspektiv.

Avrättning genom stening i enlighet med Sharialagar.

Gustav


Gustav är 14 månader. Han har akut myeloisk leukemi. Än så länge har hans behandlingar inte givit någon effekt. (artikel). Han kunde vara ditt barn eller barnbarn.

Tänk på Barncancerfonden.

tisdag 21 april 2009

Att vara steget före

"I uppskjutandet, där lever jag denna vinter. I egendomlig tystnad. I den speciella rysning längs ryggraden som uppstår när man inte kan använda ord. Inte säga dem. Nu när det inte längre går att lura av språket dess förklädnader. Och ändå vill jag viska fram de sista storslagna berättelserna för dig, de närmast hjärtat och de små andetagen" (ur "Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud" )

I den situation jag är, ligger jag alltid steget före. Steget före min familj, mina släktingar, vänner, arbetskamrater och bloggläsare. Det har under de här två åren som jag varit sjuk, varit många besked som kullkastat det liv jag känt till och trott mig förstå: "Du har troligen cancer", "Vi vet ännu inte om det är den botbara varianten eller om det är mantelcellslymfom. För den finns ingen standardbehandling", "Tyvärr är det med all sannolikhet lymfomet som är tillbaka", "Vi har som vi misstänkt hittat cancerceller i biopsi-provet", "Vi tror inte längre att vi kommer kunna bota din sjukdom med cellgifter utan behöver ta till mer riskabla metoder för att ha en chans mot sjukdomen".

Varje gång har beskedet först varit en hård örfil. Och likt ett litet barn står man där tyst med darrande underläpp och förstår ingenting. Sen börjar man bolla sina tankar. När de studsat omkring ett tag försöker man organisera och sortera dem. Välja bort vissa. Försöker hitta nya vägar in i framtiden, när de gamla nu stängts av. Alltid har där funnits en väg, en väg som man inte vill ta, men som med tiden ändå blivit en väg man börjar känna väl. Men det slutar ändå med att man hittar en annan väg. En väg som är mer trolig och som är mer positiv.

Samma sak gäller det senaste beskedet om att lymfomet är tillbaka. Visst hade det allra bäst varit att den inte kommit tillbaka alls, eller att jag aldrig fått den här hemska sjukdomen överhuvudtaget. Men å andra sidan kunde jag ha blivit påkörd av buss 124 i korsningen Västerled och Abrahamsbergsvägen. Något som skulle ha kortat av mitt liv betydligt mer och som inte skulle givit mig chansen att lära mig så mycket som jag gjort de senaste två åren.

Men det finns ofta något positivt. Hade man kört igång med transplantationen i lördags och mitt lymfom kommit tillbaka så snabbt som det gjort, så hade risken varit stor att transplantationen skulle ha misslyckats.

Imorgon kommer Sveriges största expert på hematologi sätta sig ner med Sveriges största expert på stamcellstransplantationer och diskutera mitt fall. Vad deras beslut och slutsats blir vet jag inte. Men jag tror inte någon annan kan finna ett bättre beslut. Men jag vet att det finns åtminståne tre vägar att välja. Två helt nya fräscha vägar som leder in i en ljus framtid. Vägarna är kanske bara något längre. Det viktigaste är nog att aldrig förbereda sig på det värsta, att aldrig börja sörja innan det värsta inträffat. I höst är jag frisk.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det är klart nu att det är lymfomet som är tillbaka. De små prickarna som PET-scannen visade för några veckor sedan har vuxit. Visserligen bara någon millimeter. Det är också därför mitt CRP legat på en konstant nivå. Jag har också blivit lite öm vid vänstra nyckelbenet, vilket kan tyda på en lite lymfkörtel som blivit större.

Man håller nu på att utreda vad nästa steg ska vara. Transplantationsläkarna vill köra igång transplantationsprocessen så snabbt som möjligt, men behöver klartecken från min hematolog. Klart är dock att oddsen försämrats radikalt.

måndag 20 april 2009

A Dick that thinks he is bigger than he is.

Nu kan jag inte hålla tyst. Historikern och Lundaprofessorn Dick Harrison hyllar TPB-domen, vilket är hans fulla rätt att göra. Men det är tillägget som stör mig, han hävdar nämligen att han tillhör den grupp som drabbas värst av fildelning. Att Dick Harrison frodas i medias rampljus har vi sett många gånger med hans utspel och man får anta att detta är ytterligare ett sätt för honom att sälja sitt varumärke.

En sökning på Bokus ger för handen att Dick visserligen har skrivit en hel del, men bara några få verk som jag kan se är fysiskt möjliga att fildela. T.ex. hans egen inläsning av "den historiska romanen" Ofärd. Som för övrigt beskrivs som en ".. episk saga från en märklig och okänd brytningstid då globaliseringen för första gången nådde vår del av världen.

Det är alltså fildelningen av denna CD samt en inläsning av en bok som används som introduktion på universitetskurser och någon eller några böcker till, som gjort att Dick gått miste om ett antal hundratusen kronor.

Vill man förstå bättre varför denne gigant, denne superidol bland unga fildelare så finns ett smakprov här: länk

Och visst min son och alla hans kamrater springer om kring med mp3-spelare och lyssnar på den skånske professorns uppläsning av en historisk roman. Not.

Nej, Dick som är en mycket produktiv författare (undrar just hur han hinner med allt skrivande om han även är professor på heltid, för det kan väl inte vara så att han använder skatteavlönad tid till att få fram underlag för sina romaner och facklitterära alster, som han sedan tjänar pengar på privat), har säkert sin trogna läsekrets (själv har jag aldrig orkat mig igenom hans tegelstenar), men jag tror inte man finner den bland den stora gruppen fildelare.

Länkar: Boyahead, AB, AB2, AB3, DN, DN2,
Bloggar: 1, 2,

Ett tips till alla författare som inte vill se sina alster fildelade är givetvis att ge ut era böcker i fina inbudna band istället för e-böcker och mp3-filer.

Diagnos okänd

(English version below)

Trots att jag mår bättre än på länge så har jag troligen en infektion i kroppen någonstans eller så är det lymfomet som spökar. Resultatet av det här är att transplantationen är uppskjuten, men att man jobbar på att starta upp processen nästa vecka. Först måste man dock få klarhet i om det är ett virus, svampinfektion, lymfom eller vad det nu kan vara.

Så ny datortomografi inplanerad och nya näs- och svalgprover. Jag håller tummarna att det är något som enkelt och snabbt kan fixas och att transplantationen kan komma igång i nästa vecka.

English version

Despite the fact that I have not felt better for a very long time, I probably have some kind of infection somewhere in my body. Or the lymphoma has started moving. The result of all this is that the transplant has been postponed. Doctors are working on re-scheduling hoping to start radiation next week. But first they need to sort out what is causing the high CRP. They think that it is likely to be a virus or maybe some fungus infection, but it could as I said, also be the lymphoma.

I will be staying in hospital tonight. There is a new ct-scan planned for this evening and new tests of mucus etc. Hopefully they will find the problem quickly and that it turns out to be easily and quickly fixed so that my transplant can start next week.

TED-videos

Public toilets? Obs! har inget med blogginlägget att göra.

Ett par videoföredrag från TED:

Den första är filosofen och komikern Emliy Levine. En underbart rolig ståuppare, lite mer krävande än de vanliga under-bältet-komiker.
Video

En liten vits från hennes video (för dem av er som inte orkar sitta i 23 minuter och lyssna):
"Mor och dotter är ute och åker bil. När modern kör mot rött så säger dottern inget eftersom hon vet hur känsligt det är att insinuera att modern nog är för gammal för att köra bil. Men när modern kör mot rött en andra gång, så tar hon mod till sig och säger så försiktigt som möjligt till modern att "vet du om att du kört mot två röd-ljus?". Modern rycker till och säger "va? är det jag som kör?"

Den andra videon är nog mer riktad till min ständigt SMSande son och hans kompisar: Renny Gleeson's: The sneaky moves of antisocial smartphone users.
Video

söndag 19 april 2009

Oro


Min största rädsla just nu är att lymfomet ska börja växa innan transplantationen kommer igång. Då blir det ingen transplantation. I teorin skulle jag då få mer cellgifter för att mota tillbaka lymfomet. Men man har sagt mig att jag troligen inte tål mer cellgifter. Så fram till transplantationen kommer jag vara livrädd för alla små knölar eller andra symptom.

I natt vaknade jag och var genomdränkt av svett. Nattliga svettningar är också ett s.k. b-symptom till lymfom.

Jag hoppas läkaren har något postivt att säga idag.

Insamlingen

Sen jag startade insamlingen till Barncancerfonden den 31 mars, så har jag haft 3 081 unika besökare på min blogg. 8 av dessa har givit ett bidrag till Barncancerfonden.

Trots att det bara behövs ett klick på länken till Barncancerfonden, och där möjlighet att betala via mobil, internetbank eller kreditkort.
Tänk efter, om det vore ditt barn eller barnbarn det gällde.
Till de som givit ett bidrag, stort tack!

LCHF, nej HCHFHANE

En dubbel Wienerbröd med bacon

Jag börjar bli lite trött på bantnings- och matfixeringen. Tidningarna fylls av ”gå ner 10 kg på 2 timmar”, ”Bli fri från gäddhänget med gurkdieten” och allt vad det kan vara.
Artiklar: AB1, AB2, Expr1, Expr2, Expr3, E24

Jag tänkte lansera en helt ny diet: HCHFHANE, vilket står för ”High Cholesterol, High Fat, High Alcohol, No exercise”. Trots avsaknaden av vetenskapliga studier för just den här dieten kan jag nog säga att den är garanterat ohälsosam, och kanske inte något för den som vill snabb-banta.

Bra recepttips kan man få på siten http://www.thisiswhyyourefat.com/.

Några av mina favoriter är: Elvis munken, en jordnötssmörglaserad munk, toppad med banan och bacon. Friterad Pepperoni pizza. Eller varför inte till frukost: en sirapsglaserad blåbärsvåffla i vilken man lägger två ägg, tvä korvar, skinka, mozzarella ost och givetvis bacon.

GI – Ha!

30 000 Kcal-Mackan gjord på en hel limpa

Medlidande

I morse vaknade jag med en riktigt hemsk smärta i benen. Jag kunde knappt röra dem. Det var en smärta till vilken inga smärtstillande fungerar. När jag väl lyckats stappla mig upp, förväntade jag mig åtminstone lite medlidande, men icke.

I fredags när jag skrevs in på Huddinge sjukhus, så ville man att jag skulle delta i en forskningsstudie kring hur mycket ork/muskelstyrka man förlorar vid en transplantation. Så en av sakerna jag skulle göra var att resa mig ur - respektive sätta mig ner i en stol. Detta skulle göras 20 gånger på tid. Därav jätteträningsvärken i låren både idag och igår. Men som sagt något medlidande får man inte.

Ja, jag lyckades i alla fall ta mig ut på en promenad i vårsolen. Senast jag gick på promenad (utanför en sjukhuskorridor vill säga), måste ha varit i början av december. När jag sa hejdå till min Tim, så sa han att jag såg ut som jag skulle ut och samla tomburkar. Och så säger man att barn är det enda som motiverar en i livet. Bara så länge de håller tyst tror jag.

Olofslundsparken Söndagen 19 April

lördag 18 april 2009

Grumpy

About a dream by Jurga

(English version below)

Dagen började trots allt bra. Men sen blev det bara värre. Först en datortomografi, med en massa nålstick innan man till slut hittade ett som fungerande. Sen var det blodprover, slemprover, urinprover och prover på alla möjliga ställen. Värst var ända snorsugen (heter säkert något tjusigt i reklambroschyren, som Nasal Excavator 3.0), men man kör ner en lång plastslang i varje näsborre och sen slår man på dammsugaren.

Efter 5 timmars väntan på resultatet från datortomografin, som aldrig kom, så skickades jag hem. Ska vara tillbaka på måndag morgon för att höra domen. För övrigt mår jag bra även om jag är rätt skitsur på det mesta just nu.

English Version

The day started out ok. But it got worse. First I had to do a CT-scan at 8 o'clock, meaning a lot of needles again (well, it took only 3 before they got one they could use for the contrast, but the two first ones on my hands really hurt). Then there were blood testing, mucus testing, urine testing and testing of all sorts of places and bodily fluids. Worst was the tube the sent down my nostrils and then hooked it up to a vacumcleaner (or something of that kind).

After waiting for 5 hours for the result of the ct-scan, which never came, I was sent home. I have to be back on monday morning. All in all I am feeling pretty ok, eventhough I am quite grumpy at the moment.

fredag 17 april 2009

Kvack-attack


Ibland får jag anonyma kommentarer til bloggen. Oftast är det positiva kommentarer från någon som helt enkelt inte har ett google-konto eller liknande. Men ibland dyker det upp något spån som vill visa sin okunnighet och framförallt inte vill stå för sina åsikter. Nu är inte min blogg ett forum för demokratiska processer. Kommer det en kommentar som jag inte gillar så tar jag bort den. Hur fascistiskt som helst och det står jag för.

Så, igår var det som sagt något spån som lyckats läsa ända fram till mitt inlägg om Ayurveda (17 februari). Att han kommer med sin kommentar nu kan nog bero på att jag skriver snabbare än han läser (ca 4000 tecken om dagen). Och han ansåg givetvis att Ayurveda var helt fantastiskt, beprövat osv.

Länkar: 1, 2

Och visst är det möjligt att det går att hitta någon trovärdig människa som kan säga något vettigt om Ayurveda, men likt de flesta kvacksalvor, så är det så mycket lättare att hitta motsatsen.

Eller varför inte välja Jains Cow Urine Therapy med vilken alla cancerpatienter mår så mycket bättre.

Men i alla fall, spånet lämnar jag därhän. Det finns dock reella skäl till min ibland aggressiva kritik mot alternativ medicin och kvacksalveri. Till exempel:

Det enda fallet där ett barn dött av blyförgiftning förra året i USA, var ett barn som förgiftats av Ayurveda ”medicin”.

I december förra året dömdes en pappa till 3 års fängelse för att ha givit sin 11-åriga dotter ”Mannatech”, en alternativmedicin. Dottern som hade en infektion i hjärtat kom inte in på sjukhus förrän efter 2 veckor, då med 42 graders feber, hallucinationer, oförmögen att gå. Dottern som nu kommit från sjukhuset är nu rullstolsbunden, har försämrad syn och svåra motoriska förändringar.

Uppdatering: Efter en kommentar från en uppmärksam läsare ber jag att få göra följande förtydligande. Artikeln i The Australian, som berättar om Manatech-historien, skriver just att pappan givit dottern Mannatech, som benämns som en alternativmedicin. Manatech är ett amerikansk börsnoterat företag och altså i sig inget preparat. Dessutom verkar det ganska klart att företaget Manatech inte sysslar med alternativ medicin utan hälsopreparat och kosttillskott. Så i det här fallet är det inte företaget eller preparatet som kan anklagas utan pappans beteende. Men rätt ska vara rätt och inge skugga må falla på den oskyldige.

Länkar: 1, 2

Fast egentligen ska vi nog också vara tacksamma för vissa av dessa kvacksalvare som skänker så mycket glädje genom sin humor. En rätt välkänd och en avancerad knäppgök och kvackare: Dr Bertha L. Veronneau, D.D., D.Sc (i översättning betyder det doktor av det gudomliga och doktor i vetenskap), skriver så här om diabetes:

"Kroppen innehåller fyra antikroppar: Strontium, Adrenalin, Kortison och Penicillin. En brist på strontium ger diabetes.

Strontium har en molekylstruktur som består av tre vita och en grön; Lecithin och insulin har samma molekylstruktur, vilket också magsaft har. Det finns också en naturlig substans (sic. Till skillnad från de övriga som inte är naturliga), nämligen Aloe som också har den här strukturen.
Strontium, Lecithin, Insulin, Penicillin och Aloe är alla en typ av glyceride och är även hormoner.”

Eller ta Dr. Amber Roses bi-ackupunktur. Jo, det stämmer att hon har en doktorstitel, en filosofie doktorstitel i socialt arbete och teologi (doktor som doktor).

Eller varför inte köpa en burk ”Evolution” som är packad med ”monatomiskt guld”, en substans med magiska krafter som påverkar både gravitation, rymd och tid. Och som visar sig bokstavligen vare en unik gåva från gudarna (tydligen de summeriska gudarna). En burk kostar trots detta bara 600 kronor. Inte illa för en gudagåva.

Länkar: 1, 2

Men många kvackare är inte så uppenbara. Ackupunktur är t.ex. en i vissa fall accepterad metod för smärtstillande och några få andra symptom, dock inte på långa vägar så många symptom och åkommor som många utövare påstår, och framför allt så stämmer inte de grundläggande basen för ackupunktur, dvs den om de olika linjerna i kroppen. På samma sätt är kiropraktorn av många en accepterad alternativ medicinsk metod. Och visst kan den ge en viss smärtlindring (även om det också finns rapporterade dödsfall och förlamningar som konsekvens av mindre lyckade kiropraktiska behandlingar). Men den grundläggande hypotesen att alla sjukdomar har sin grund i dislokationer av kotor i ryggraden är fortfarande bara ren nonsens.

Så, frågan är om man ska fortsätta att vara så tillåtande med människor som vill tjäna pengar på något som man inte vet om det fungerar (vilket det nästan aldrig gör annat än som placebo. Människor som tar hand om t.ex. cancerpatienter där skolmedicinen inte längre kan bota och lindra och skinnar dem på sina sista pengar innan patienten dör. Ska vi tillåta att potentiellt skadliga örter och dekokter får säljas i princip fritt, medan Alvedon bara får säljas i livsmedelsaffärer (senare i år), under förutsättning att det inte är lättåtkomligt och att det inte får säljas till någon under 18 år.



Jätte-antiklimax


Den vackra utsikten från Huddinge bunkern

Så är man då installerad på avdelningen i Huddinge. Tim följde med mig på morgonen och vid lunch anslöt sig mina föräldrar. Annars har det varit mest prover (20-25 rör med blod, kan inte vara mycket kvar). När det skulle åka hem beställde jag en taxi åt dem och till grabbens stora lycka svänger en 12 meters limosin fram (tack TaxiKurir).

Ett litet orosmoln på himlen har varit min infektion, som jag idag inte känner av något särskilt, men som jag släpat på sedan jag skrevs ut från KS för 2 veckor sedan. Snabbsänkan tycks inte vilja gå ner. Nu vill man göra lungröntgen och en del prover. .......Och precis här avbryts jag av överläkaren som meddelar att min sänka är för hög för att man ska kunna gå vidare med transplantationen som planerat.

Transplantationen skjuts nu upp i 2 veckor. A n t i k l i m a x.

Skälet är den infektion jag har, som jag i och för sig inte känner mig påverkad av, men som efter att man slagit ut mitt imunförsvar och benmärg med starka cellgifter och helkroppsbestrålning, snabbt kan leda till en dödlig lunginflammation. Så, även om det känns surt så är det inget man argumenterar mot.

Jag försöker se det positiva. Om jag får vara frisk och då framförallt att lymfomet inte hinner återkomma, så kan jag kanske ha två riktigt sköna veckor då jag både har ett immunförsvar och bra värden i övrigt. Så, nu ska jag bara beställa lite bra och varmt väder också.

Kortisonsvullet egghead och så min vackra son (till vänster) :-)

torsdag 16 april 2009

Beauty is not always in what you see

Sista timmarna


Det känns lite märkligt. Imorgon kl. 10.00 ska jag vara på Huddinge Sjukhus (Avdelning B87, Karolinska Universitetssjukhuset, Hudding, 141 86 Stockholm. Skicka gärna ett kort, men inga blommor, choklad, miljondonationer).

Som vanligt så känner jag mig rätt pigg och frisk så här inför inskrivningen. Med gårdagens friska blod så har jag piggnat till. Tim får följa med vid inskrivningen. Cellgiftskuren börjar på lördag. Förmodligen kommer jag må förhållandevis ok de närmaste 10 dagarna, sen börjar det. Så bloggandet får bli i mån av tid och ork, även om jag borde ha mycket tid, så kan det bli lite körigt ibland mellan alla blodprover, strålningar och medicineringar.

onsdag 15 april 2009

Rötmånad


Rötmånaden brukar vara då man hittar obskyra nyheter som gränsar till vandringssägner. Men redan nu kan de skönjas i gammelmedia. Kan man månne skylla även detta på den globala uppvärmningen.

Aftonbladet rapporterar om ryssen som hostade blod och där läkarna trodde det var cancer, för att sedan upptäcka att det växte en gran i lungan. En märklig röntgenbild ska vara beviset för denna orimliga historia. För att ge historien än mer trovärdighet refererar Aftonbladet till den brittiska konservativa tidningen The Times, som dock tycks vara den enda brittiska tidningen som inte har med historien. Dock en hel del engelska tabloider, samt den självklara garanten för sanning, Pravda.

Artiklar: AB, Inquisitor, Dailystar, Pravda, Sun
Bloggar: 1, 2, 3

Veckans hedersknyffel utsedd: Dr Åke Olsson som har testamenterat 50 miljoner kronor till bildandet av en stiftelse för haematologisk forskning. All heder åt dr. Olsson.
Artikel: Newsdesk

Diskussionen om politikerbloggarnas förmodade låga kvalitet och det låga intresset för dem går vidare. Men är det inte så att en duktig politiker ofta är en person som är en bra talare och inte nödvändigtvis en bra skribent. Till det brukar de ha talskrivare, partisekreterare och andra resurser. Men när en duktig (eller mindre duktig) politiker tvingar sig själv att skriva och det som kommer ut är små korta felstavade meningar som mer ser ut att komma från en tonårig dyslektiker, då är det kanske dags att inse att bloggande och Twittrande inte är något för alla. Kanske borde fler göra som Göran Hägglund och ha en bildblogg istället. En bloggvariant av pekboken.

Blyrustning


Nu har jag varit på Radiumhemmet och blivit avgjuten i helfigur. Så efter strålbehandlingarna nästa vecka kan man kanske sälja gjutformen till högstbjudande. Gjuta en staty att ställa på torget i Abrahamsberg kanske, visserligen i en mindre smickrande fosterställning.

tisdag 14 april 2009

Radiumhemmet


Följande text är ett utdrag ur Nina Einhorns essä om Färgstarka Pionjärer.

"Nordens första cancerklinik

Bildandet av Cancerföreningen i Stockholm var avgörande för utvecklingen av Radiumhemmet - Nordens första cancerklinik.
Som en starkt lysande pionjär framstår i första hand Gösta Forssell. Som han själv uttryckte det så "fångades han tidigt av strålarnas magi".

Han vikarierade redan som medicine kandidat hos Tor Stenbeck som tillsammans med Tage Sjögren var de första i världen som rapporterade om cancerpatienter som botats med hjälp av röntgenstrålning. Gösta Forssell startade 1908 med hjälp av kirurgprofessorn John Berg ett eget röntgeninstitut på Serafimerlasarettet. Institutet var inrymt i en källarlokal på 42 m2. Tack vare Cancerföreningens insamlade medel kunde man 1910 flytta till en 8-rumslägenhet på Scheelegatan - Radiumhemmet kom till. Namnet skulle symbolisera hemmiljö och ge patienterna trygghet.

Den lilla kliniken på Scheelegatan kunde ta emot tio inneliggande patienter, hade en röntgenapparat och 120 mg radium. Radiumhemmet var då helt privat och den finansiella situationen var osäker. 1913 ansökte man hos Stadsfullmäktige i Stockholm om medel från den s.k. Forsgrenska fonden. Efter ett besök av Stockholms Stadsfullmäktige beviljades 500.000 kr från denna fond vilket räddade den ekonomiska situationen.

Flytt till Fjällgatan

När verksamheten växte och lokalen på Scheelegatan blivit alltför trång flyttade man med stöd av Stockholms Stad till Fjällgatan 23. Året var 1916. I de nya lokalerna kunde man nu ha både poliklinisk verksamhet, vårdavdelningar med 34 sängar och rum för strålbehandling, både med röntgenapparatur och med radium. Dessutom inrättades bostäder för läkare, sjuksköterskor och annan personal.

År 1917 delades kliniken i två delar, en allmän klinik med Elis Berven som ledare och en gynekologisk klinik under ledning av James Heyman samt Gösta Forssell som gemensam chef. Den första publikationen skriven av Gösta Forssell kom ut 1909 och man presenterade resultaten internationellt i Paris 1910.

Gösta Forssell förblev Radiumhemmet chef fram till 1927.

Rolf Sievert blev den pionjär inom radiofysik som Gösta Forsell övertalade på ett hotellrum i U.S.A. år 1920 att ställa sina kunskaper till Radiumhemmets förfogande. Han var kanske den främste forskaren av alla de pionjärer som byggde upp Radiumhemmet.

Han använde sin egen förmögenhet för forskning om joniserande strålning men det var också han som omvandlade strålterapi från konst till vetenskap.

Var och en av dessa fyra gestalter, Gösta Forssell, Elis Berven, James Heyman och Rolf Sievert och även senare patologen Olle Reuterwall bidrog till den position som Radiumhemmet intog internationellt.

Internationellt genomslag

Redan 1920 skapades arkiv- och statistikavdelningen och grunden lades till den i sitt slag exceptionellt väl genomförda follow-up av patienterna.

Till denna fullständiga follow-up bidrog det faktum att patienterna fick helt fria resor till och från Radiumhemmet oberoende av var de bodde i landet. Detta hände 1917 när Gösta Forssell blev tillfrågad av Konung Gustaf V, som hört om hans framgångar på kräftbekämpningens område, vad han önskade sig som kunde befrämja hans arbete. Monarken förväntade sig troligen att få höra något om ny apparatur, mera radium, bättre lokaler. Istället så fick han från Gösta Forsell ett förslag att alla patienter inom Sverige skulle få fria resor till och från Radiumhemmet. Så blev det, och så har det förblivit även om det idag är sjukkassan som träder in och avstånden till Radiumhemmet inte längre är så stora.

Tack vare denna framsynta begäran blev en noggrann uppföljning av patienterna och strålbehandlingens sena effekter möjlig. Man kunde 1928 på den internationella radiologkongressen i Stockholm för första gången inom den kliniska forskningens historia presentera ett oselekterat totalmaterial av flera hundra patienter, alla behandlade vid samma klinik och noggrant uppföljda under flera år. "

Som kuriosa kan nämnas att Gösta Forsell var min farmorsmors kusin och min farfars svåger.

Att vara sjuk är ett heltidsjobb

(Short english status below)

Kommunerna är inte skyldiga att ge hemsjukvård till barn under 18 år. Därför får inte barn dö hemma. Är du däremot 97, så har du rätt att få dö hemma.

Bilden ovan (från Aftonbladet, Foto: Urban Andersson) visar Victor Sundberg 1,5 år som gick bort i cancer i morse. Han fick inte dö hemma.

Artikel: AB, AB2, AB3, SB
Bloggar: 1, 2, 3

Tänk på Barncancerfonden: Min insamling, Victors insamling

En eloge till de här gamla stötarna: Aschberg och Fylking för deras kampanj till förmån för forskningen kring prostatacancer.

Idag har jag själv varit och lämnat blodprover på KS och därefter hos en ögonläkare på St Eriks. Hon sa att jag hade Retin.....någonting. En blåsa på näthinnan på vänster öga, på höger öga en blödning. Något som skulle följas upp om två månader. Det lät inte direkt dödande så jag är inte så oroad. Jag får väl höra från avdelningen på fredag om det har någon betydelse.

Imorgon ska jag till Radiumhemmet och få en blyväst utprovad. Något sorts skydd för mina lungor i bly. Jag kan inte riktigt föreställa mig något annat än en riddarrustning från 1500-talet, fast i bly. Sen ska jag göra en CT scan, därefter upp på dagvården och få en blodtransfusion, samtidigt som de ska ta bort katetern i ljumsken. Så, jag får väl ligga och få blod i ena änden och ha ett tryckförband i den andra så att inte blodet rinner ut.

På torsdag ska jag till KS i Huddinge för en undersökning hos medicinsk tandvård. Och på fredag börjar det hela. Man önskar man hade haft mer tid på sig. Det känns som man står på trampolinen på 10 m.

English Version

Today I have been to the hospital to give some blood samples and then to visit an oftalmologist. She found some kind of blister on my left eye and some kind of bleeding on my right eye (or on the retina). I did not get the impression that it was too serious and as it did not seem lethal I am not that concerned.

Tomorrow morning I am off to the Radiumhemmet, the place to get radiation. I am getting some kind of led-thingy customized to protect my lungs when I get my full-body radiation on monday. After that I will have a CT scan and then a blood transfusion and then get my cathet in my groin removed.

On thursday morning I am off to Huddinge hospital to get my teeth checked before the transplant. And then on friday it is check-in time at the hospital. I feels like standing on the 10m level at the mens high jump.