Känslan av att ha gjort något för någon

Jag försökte komma på något vettigt att skriva igår, men det gick inte. Nyhetsskörden begränsade sig till drevet med AMF-styrelsen. Man kan nästan se bilden framför sig, kanske inte ryttare i röda dräkter och hundar, men däremot horden av dreglande journalister som lufsar fram, med en samling vilt tjutande bloggare framför sig, Drivandes ett eller flera exemplar av släktet Homo Pampus Incompetentus framför sig. En ryggradslös art, känd för att leva högst upp i näringskedjan och för att i alla lägen hålla andra inom arten om ryggen.

Artiklar: Expr1, Expr2, AB1, AB2, AB3, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SSD, SvD1, SvD2

Bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 , 8, 9, 10

Jag är tillbaka på avdelningen igen. Febern kom åter på söndagkvällen. Dessutom fick jag min allra första, min helt egen hemorojd. Stolt som en nybliven pappa. Nej, skämt åsido, fan vad de gör ont. Man förstår vad uttrycket ”pain in the ass” kommer av. Jo, jag vet, det kanske är mer information än ni bett om, men jag vill inte låta er missa alla dessa livets små överaskningar som drabbar en som cancersjuk. Som tur är så har jag ett mindre apotek därhemma, med allehanda kortisonsalvor, bedövningssalvor, smärtstillande osv. Så framåt småtimmarna på måndag morgon lyckades jag väl sova ett par timmar. Tyvärr fortsatte febern att stiga så, det blev ett kort samtal på morgonen och en taxi in. Efter några Alvedon och stark antibiotika kände jag mig i och för sig rätt ok.

Jag tror också det faktum att det bara är två veckor kvar gör att tankarna flyr till annat. Två veckor kvar innan den värsta behandlingen hittills ska påbörjas. Den behandlingen som kan göra mig frisk eller ta livet av mig, eller ännu värre att jag genomgår hela behandlingen men att jag sen får tillbaka cancern snabbt igen. Tankarna flyger omkring och gör det svårare att skriva.

För en vecka sen gick Jade Goody bort. Hon hade livmoderhalscancer. Hon var c-kändis från engelska Big Brother. Kanske mest känd för sina rasistiska glåpord. Hon var kanske inte i alla lägen sympatisk, men ändock en människa, mamma till två små söner, och bara 27 år gammal.
Genom sitt sätt att ”sälja” och göra allt i sitt liv offentligt så fick hon också massor av kvinnor i england att gå och undersöka sig för livmoderhalscancer.

När man på nära håll vet vad cancer innebär, så berörs man än mer av sådana här historier. Att som 27 åring gå bort i cancer känns orättvist, onödigt och bara svårt att förstå.

Artiklar: SvD1, SvD2,Expr1, Expr2, Metro, DN

Bloggar: 1, 2

Det gäller att även hitta de positiva, som den här: länk

Utmaningen

Eller så försöker man göra något åt saken. Min utmaning till Dig är att nu så här i slutet av månaden vet du hur mycket pengar du har kvar och kan avvara. Ta den summan, dubbla den och sätt in den på Barncancerfondens konto. Jo, jag har startat en egen insamling inte för att bygga mitt eget ego, men däremot utnyttja att jag numera periodvis har över 1000 läsare i veckan på min blogg. Inte jättestort men tillräckligt för att det borde kunna göra skillnad. Mitt mål är att under första året samla in 100 000 kronor.

En del av er har fått besked om skatteåterbäring, en del har fått bonus, andra tjänar rätt hyfsat ändå. Och för alla andra så är det ändå inte svårt att dubbla det som du via skatten betalar till cancerforskningen. Vi skatten betalar vi alla i genomsnitt 30 kronor per år till cancerforskningen, hur lite man än tjänar är 30 kronor överkomligt.

Huvudsaken är att man gör något som gör att, även om man har cancer själv eller har varit tvungen att sparka en massa folk, eller har ett drev efter sig, kan känna den där känslan av välbefinnande som man bara får av att hjälpa någon annan.

På den här länken kan ni betala till Barncancerfonden: Länk

Känner ni att ni ändå inte är övertygade så finns några fler länkar att läsa.

Länkar:
Gustav
Matilda
Linn
Leon
Joakim
Noel