Vardagshjältar

(English version below)

Idag var jag till KS för att kolla upp min hosta och min tunga andning. Efter blodprover, 2 timmars väntan, läkarundersökning, 1 timmes väntan, lungröntgen, 1 timmes väntan och slutligen diskussion med läkaren kom vi fram till att det inte fanns några tecken på återfall, blodpropp, hjärtsvikt eller infektion. Det troligaste är fortfarande att slemhinnorna är överkänsliga och producerar ibland lite mycket slem.

Det kändes först lite snopet. Här har man gått och undersökt sig så många gånger och kommit tillbaka med än det en än det andra, och nu hade man inte ens en liten blodpropp. Men den överglänsande känslan var ändå lättnad och glädje. Jag ska på mitt ordinarie läkarbesök nästa måndag. Har det inte blivit bättre så blir det en datortomografi. Så man får fortsätta hålla en liten tumme i alla fall.

I taxin på väg hem så blev jag körd av Stockholms mest politiskt inkorrekte taxichaufför. Han berättade om hans dumma kompis som gått och köpt vinterdäck utan dubbar. Nej, dubbar ska det vara. Och fick han bestämma helt själv skulle de sitta på en SUV med riktig fyrhjulsdrift. ”Man e ju mån om sin egen sekerhet”. Tänkte föreslå att det finns ju pansarvagnar också, billiga dessutom nu när försvaret dragit ner så mycket.

Nu har förlagen utnämnt den mest lönsamma författaren (”kvalitet och kommersialism”), och då väljer man någon så tråkig som PO Enquist. Lägg ner Augustpriset. Något så dumt som att ha ett pris vars främsta syfte är till för att sälja fler böcker, får man leta efter.

Nej, dagens vinnare i kategorin vardagshjältar måste nog vara postens och citymails cykelburna brevbärare. Jag såg en kvinnlig sådan idag, i snömodden, i motvind, i uppförsbacke, med stora postväskor på vardera sidan cykeln. Något att tänka på när man tycker man har ett tråkigt jobb (vilket dock inte hänt mig ännu). Min post brukar komma kring elvasnåret på förmiddagen, idag kom den 17.55.

English Version

(As a background to those who do not live in Sweden, we had a real snowstorm that last couple of days. You can see some pictures on the following link).

Today I went to the hospital to check on my coughing and breathing problems. After having taken some blood tests, 2 hours of waiting, examined by my doctor, 1 hour of waiting, x-ray of my lungs, 1 hour of waiting, meeting with my doctor again, it was finally decided that it was not a blood clot, no problem with my heart, no sign of a relapse, nor any signs of infection, but maybe it is my membranes in my throat that is a bit oversensitive and irritated after the highdose chemo.

At first it almost felt a bit disappointing, they usually find something terrible, at least they have done so the last four or five times. But then of course the overall feeling was that of relief and happiness. I have my regular appointment next Monday, and if it is not better by then, they will send me to a CT scan. So, I will still need to have a couple of fingers crossed, they do not find anything.

The taxi I took home from hospital was driven by a very politically incorrect driver. He told me about his stupid friend who had bought winter tires without studs (there is an ongoing discussion in the town hall about banning the use of tires with studs as they pollute the air by tearing small particles from the tarmac.). So this taxidriver said that if he could decide he would be driving a big SUV with “true” 4-wheel drive, and of course with winter tires with studs. He said is main priority was his own safety and did not give s..t about the environment. I almost suggested to him that he could always by himself a tank. They are quite cheap nowadays as the Swedish military has been cutting down so much.

Today, the Swedish publishers have appointed the winner of the August prize. The main objective with the August prize is to promote the selling of books, so the winner is selected based on quality and commercialism. So, this year they selected an old, ex alcoholic, and in my opinion boring writer.

Instead I have appointed today’s heroes, the postmen and postwomen on bicycle. On the way home I saw a female postman on her bicycle, on the snowy road, in the wind, riding uphill, with big mailbags on the side of the bike. That is really something to think about when you find your own job boring sometimes. I usually get my mail around 11 a.m., today I got it at 5.55 p.m.